Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Demokratins motståndare

/
  • AFA drabbar samman med polisen på Kungsholmen under en demonstration på Sveriges Nationaldag.

Annons

En av demokratins mest angelägna fundament är åsikts- och yttrandefriheten som gäller alla oavsett ideologisk eller religiös övertygelse. I Sverige står det var och en fritt att utifrån sin politiska uppfattning hysa och framföra åsikter utan att behöva oroa sig för reprimander eller rättsliga påföljder. En annan demokratisk grundpelare – föreningsfriheten – ger alla medborgare rätten att delta i fredliga sammankomster och vara medlem i någon organisation, exempelvis verksam på det politiska, fackliga eller religiösa området.

Dessa demokratiska fundamenta anfördes som argument av kritikerna till regeringens beslut att ge Brottsförebyggande rådet (Brå) och Säkerhetspolisen (Säpo) i uppdrag att sammanställa en rapport om den våldsamma extremismen i Sverige.

Kritikerna missar målet. Det råder ingen tvekan om att den demokratiska rättighetskatalogen även gäller högerextremister, främst representerade av Nationalsocialistisk front (NSF) och Svenska motståndsrörelsen (SMR), samt vänsterextremister engagerade i Antifascistisk aktion (AFA) eller Syndikalistiska ungdomsförbundet (Suf).

Men problemet med såväl nazisterna som de autonoma vänsteraktivisterna är att de inte drar sig för att använda våld som metod för att uppnå sina ideologiska syften. Olaga hot, ofredanden, misshandel, våldsamma upplopp och skadegörelse är illegala tillvägagångssätt som gör dessa politiska extremister till varandras spegelbilder. Och demokratins motståndare.

Analytiker från Säpo fastslår att varken höger- eller vänsterextrema utgör ett direkt hot mot samhället, däremot har de en förmåga att utgöra ett hot på individnivå när de hindrar enskilda personer från att utöva sina lagstadgade fri- och rättigheter. Att de också hotar den allmänna ordningen och säkerheten har sammandrabbningar, hämndaktioner och överenskomna slagsmål visat prov på.

Vit makt-rörelsen och vänsterextremisterna förenas i ett våldsförhärligande som kännetecknas av en vägran att acceptera de demokratiska spelreglerna.

Istället för att fastna i en märklig diskussion om vilken sten som gör ondast, den som kastas från vänster eller höger, måste samhället reagera. Att tillsätta en utredning som handlar om att definiera vad som kännetecknar extremismen, kartlägga vålds- och rekryteringsmetoder samt göra en systematisk översyn av det preventiva arbetet på lokal nivå är en bra början.

Regeringsformen fastslår att yttrande- och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Samhällets måll bör vara att aldrig behöva hänvisa till den paragrafen.

GD 23 DECEMBER 2008

Mer läsning

Annons