Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den norska sammanhållningen

/

Annons

Utländska journalister har utryckt förvåning och beundran över hur Norges folk hanterar terroranfallen i huvudstaden och på Utöya. Stor sorg naturligtvis över så många dödade, främst barn och unga. Men inte hatkänslor, i stället gemensam föresats att stärka just de värden och idéer terrormannen trodde sig kunna rasera.

Det var ingen självklar reaktion. Men på samma sätt som Winston Churchills ord stärkte britternas beslutsamhet under de nazistiska bombanfallen mot London kom Jens Stoltenbergs maning om mer demokrati och öppenhet att samla ett helt folk. I domkyrkan citerade han en ung kvinna som varit med på ön: Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.

Utan anmaning från regeringen eller Oslo kommun samlades ett par hundratusen framför rådhuset, den största manifestationen sedan firandet av krigsslutet 1945. Regeringskvarteret och Utöya blir maningar långt in i framtiden om att i alla lägen slå vakt om demokrati och människovärde.

Men Norge har redan tidigare tre starkt enande tilldragelser. Nordost om Oslo ligger Eidesvollbyggnaden, där grundloven antogs den 17 maj 1814, mer demokratisk än någon dåtida författning i Europa. Den blivande Karl XIV Johan anföll Norge och sökte häva grundloven, men England tvingade honom att låta bli. Alla norska barn får lära sig ramsan från 1814 att lagen ska bestå tills fjället Dovre faller.

Unionsupplösningen 1905 skapar också sammanhållning i Norge. Landet ville ha full suveränitet och valde en egen kung, Haakon. Oscar II övervägde 1895 att starta krig mot det Norge han redan var kung över. Idéer från Ibsens Norge, England och föreningslivet i USA inspirerade demokrater i Sverige, medan det kejserliga Tyskland var konservativ förebild. Norge fick redan 1884 den parlamentarism som efter hård kamp segrade i Sverige först 1917. Kontakterna över kölen var mycket täta.

Hitler anföll Norge 9 april 1940, men landet kapitulerade aldrig. Kung Haakon och regeringen ledde kampen från London. Kriget ut gjorde norska flygare, flottister och soldater insatser på olika fronter. Den mycket stora norska handelsflottan var ytterst viktig för de allierade. Efterhand blev motståndsrörelsen allt starkare, Främsta symbol för motståndet är en ö nära Oslo. Gamla kanoner och torpeder från Oscarsborg sänkte på krigets första dag kryssaren Blücher med en stor del av den personal som var avsedd att inta huvudstaden. Nu finns ännu en ö som aldrig kommer att glömmas.

Norge har alltså fyra minnen som stärker sammanhållning och folkstyre, Sverige inget enda.

Vår nationaldag har ingen som helst koppling till demokratin. Om bara viljan finns vore det lätt att ordna, genom att flytta dagen till det datum i maj då riksdagen beslutade att Sverige skulle övergå till demokrati med rösträtt för alla kvinnor och män.

HANS LINDBLAD

Mer läsning

Annons