Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det hade jag ingen aaaning om

”Det var det jävligaste. Det hade jag ingen aaaning om”, sa Hasse Alfredsson i en välkänd monolog i Hasse och Tagerevyn Under dubbelgöken. Monologen drev med partiledares bristande kunskaper om allt ifrån mjölkpriser till kärnkraften.

Annons

Som en beskrivning av skillnaden mellan mannen på gatans kunskap kontra makthavarens brist på densamma är monologen synnerligen träffande.

Vi minns Laila Freivalds, då utrikesminister, som pressades om varför hon gick på teater och roade sig samtidigt som det var fullständigt kaos i Thailand, med tusentals döda svenskar efter tsunamin. Hon sa att hon inte visste att Thailand var ett stort resmål för svenskar.

”Det hade jag ingen aaaning om”...

När jag och kompisarna i tonåren hängde på Brynäs, cyklade, promenerade eller satte oss och dinglade med benen vid Steneborgskajen såg vi hur människor kröp in och ut under en pressening, draperad över en båt. Alla visste att där bodde det hemlösa.

När jag och maken bodde i en lägenhet på Brynäs i början av 2000-talet hittade vi spår efter att någon sovit uppe på vinden, bland förråden. När vi några år senare bodde i centrala Gävle, ett stenkast från Gavleån, var slänten ner mot ån vid Gammelbron ett tillhåll för missbrukare av olika slag. Där var det party för jämnan, jag pratade ofta med flera av dem när jag rastade min hund där (hundälskare pratar med varandra, oavsett bakgrund) och lärde mig känna igen många av dem. Åtskilliga tidiga och kyliga morgnar såg jag hur människor kravlade fram från sina sovplatser under bron.

Polisen kom ofta till Gammelbron. De, liksom alla andra som rör sig i staden, vet ju vart de ska åka för att hitta alkisarna, pundarna eller de hemlösa.

Förra året såg jag flera gånger en man som rullat in sig i en sovsäck och lagt sig för att sova intill Gävle centralstations vägg. Jag är knappast den enda som sett honom där, kväll efter kväll, sovande i kylan.

Om man bor i en stad vet man oftast vad som försiggår. Det är ”allmänt känt” var missbrukarna finns, var uteliggarna hittar någonstans att sova. Skulle någon fråga mig var stans missbrukare håller hus skulle jag enkelt kunna leta rätt på några välkända ställen, såväl i Gävle som på min nuvarande hemort Tierp.

GD har tittat och pratat med folk och har i några artiklar de senaste dagarna berättat om hur fiskestugan vid Gavleån i centrala Gävle varit ett tillhåll för de hemlösa. För åtskilliga Gävlebor är detta ingen överraskning alls. Inte heller är det en överraskning för volontärerna vid Korskyrkan. De har sett behovet och planerar att utöka sin verksamhet med en lägenhet där det ska finnas både dagverksamhet och sängplatser.

Polisen känner till att det finns hemlösa. För GD berättar ett vakthavande befäl hur en del ber om att få sova i polishuset kalla kvällar och då brukar få värma sig i entrén.

Annat är det med socialtjänsten i Gävle.

”Mig veterligt sover ingen på gatan idag”, säger Kia Fernlund, chef för bostadsgruppen på socialtjänsten i Gävle och hävdar att om de får reda på att en person är uteliggare är han eller hon välkommen att höra av sig till socialtjänsten för att få hjälp.

Med andra ord tycker socialtjänsten i Gävle att en människa som lever i djupaste misär, mest troligt missbrukare, själv ska ta kontakt. För uppsökande verksamhet tycks inte vara att tänka på. ”Vi har inte de resurserna”, blir det slentrianmässiga svaret.

Misären finns överallt – bara man tittar, men det gör inte socialtjänsten.

Mer läsning

Annons