Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det krävs mer än humor och retorik

/

Annons

Den socialdemokratiska extrakongressen är en tre dagar lång peppning av partiet. Jovisst, mellan tal och avtackningar diskuterar ombuden politik och partiets framtida inriktning, men de ska inte fatta beslut om någonting. Den allmänpolitiska debatten får inte mycket uppmärksamhet under kongressen, det är svårt för ombuden att hamna i rampljuset, de har ju en hel del annat – som personval och tal – att konkurrera med. Nej, ombuden är i klartext där för att välja en ny partiledare och det har de gjort under sedvanlig enighet.

Så ombuden får applådera och ställa sig upp. Ofta. Det hör liksom till kongressens dramaturgi.

När Håkan Juholt på lördagsförmiddagen äntligen höll sitt installationstal som ny partiledare var det upplagt för jubelföreställning. Mängder av skyltar var utlagda i salen, röda Juholtskyltar med en mustasch på och det låg förväntan i luften. För sällan har väl ett installationstal av en ny socialdemokratisk partiledare varit så efterlängtat och så uppmärksammat. Inte minst har partiledaren själv bidragit till intresset. De flesta politiska frågor har Juholt under senare tid kommenterat med att han ämnar återkomma till det i sitt tal.

Men vilka svar gav han i sitt tal?

Det var en tydlig retrostämpel på en hel del av det Juholt sa. Börjar man med att citera Palmes installationstal från 1969 får man finna sig i att betraktas, om inte bakåtsträvande, så åtminstone lite dåtidsromantiskt lagd. Likaså framstod det envist rabblade orden social demokrati som en markering: jag är en socialdemokrat av den gamla goda stammen.

Det tog honom bara någon minut att citera Olof Palme, precis som han en timme senare avslutade talet genom att citera samme Palme. Inte oväntat, sådant vill kongressdeltagarna höra. Och Juholt hade fler publikfriande formuleringar att bjuda på, punchlines om privat vård, skolor, offentlig sektor och barnfattigdom. Han har humor, närvaro och förmåga att improvisera om så krävs.

Det finns all anledning att hoppas på underhållande politiska debatter framöver och de politiska motståndarna ska akta sig för att underskatta Juholts förmåga att nå ut.

Men hur skicklig retoriker han än är så kvarstår det faktum att den socialdemokratiska politiken fortfarande befinner sig i ingenmansland. Juholt bad återigen att få återkomma i en lång rad frågor. ”Jag har bara varit partiledare i ett dygn”, konstaterade han på presskonferensen efter talet.

Håkan Juholt har visat att han är en god och humoristisk talare och många socialdemokrater känner nog efter hans relativt svepande tal ett visst hopp. Men fortfarande återstår den främsta utmaningen: att fylla på med konkret politik.

Under lördagseftermiddagen avtackades också Mona Sahlin och alla hade bara gott att säga om henne. Mod är synonymt med Mona Sahlin, menade Håkan Juholt. En av vår tids största politiska ledare, drog Jytte Guteland till med. Många sällar sig till hyllningskören, applåderna dånar. Men ha henne kvar, det ville de inte.

Mona Sahlin tackar och ler men vad tänker hon egentligen? Nu lämnar hon över till Håkan Juholt, en av dem som var väldigt snabb med att kräva att partiledningen skulle lämna sina platser till förfogande. Nog svider det väl?

Mona Sahlin har förvisso bara varit partiledare i mindre än fyra år men har betydligt fler år än så bakom sig i den absoluta innersta kretsen av Socialdemokraterna. Hon har nog en hel del att berätta.

Så, när kommer memoarerna Mona?

Karin Bergqvist

Mer läsning

Annons