Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Döden kan inte mallas

/
  • Den som inte kan vårdas i hemmet i livets slutskede är i dag hänvisad till vanliga sjukhusavdelningar i Gävleborgs landsting.

Annons

I dag hålls en särskild debatt i landstingsfullmäktige på initiativ av oppositionen (samverkan Gävleborg, det vill säga Folkpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sjukvårdspartiet) om hospicefrågan, en fråga som tyvärr dragits i långbänk. Kanske kan debatten ge några förslag om varför majoritetspolitikerna är så motvilliga att inrätta hospice.

Det går inte att sätta upp en mall för hur människor dör och vilka behov de har. Döden är lika individuell som de liv vi lever. Många avlider fridfullt efter ett långt liv, en del rycks bort av olyckshändelser. Andra drabbas av sjukdom och tvingas leva med vetskapen om att tiden rinner ut alltför snabbt. Alla har de människor i sin omgivning som påverkas. Barn, en partner, föräldrar och vänner.

För ett par år sedan slog flera läkare som arbetar med cancersjuka i Gävleborg larm om att döende patienter inte alltid får en trygg och värdig sista tid i livet. Och i valet 2010 var skapandet av ett hospice i länet ett populärt löfte i alla politiska läger. De fyra samverkanspartierna har sedan dess fört en intensiv kampanj för inrättandet av ett hospice. Majoritetspartierna har förvisso upprepade gånger påpekat hur viktig frågan är men duckat för ett förverkligande av vallöftena.

Det palliativa teamet gör ett fantastiskt jobb, det är nog de flesta överens om. De kommer hem till patienterna och hjälper till med mer avancerad vård, det som anhöriga inte klarar av. För många sjuka är detta tillräckligt. Men för en del räcker det inte alls. De som inte har trygga sociala relationer, de som har svår ångest eller sådana fruktansvärda smärtor att det inte går att vistas hemma den sista tiden.

Det är självklart att även dessa patienter, de som inte passar in i mallen, får den värdiga sista tid i livet som de och deras anhöriga förtjänar.

I somras tog en oenig landstingsstyrelse (samverkanspartierna reserverade sig) beslutet att det inte blir något landstingsdrivet hospice. I stället ska det inrättas platser på sjukhusen, vikta för obotligt sjuka patienter. Två platser i Bollnäs, två i Hudiksvall och några fler i Gävle. Men några öronmärkta vårdplatser på sjukhusen räcker inte och dessutom strider tanken på att ha platser på onkologen inne i själva sjukhuset mot själva idén med hospice. Poängen med hospiceplatser är att de ska vara avskilda från den ordinarie akutsjukvården och kunna erbjuda en rogivande miljö där personalen kan ge såväl den medicinska som själsliga vård som krävs. Där de anhöriga – en plågad grupp i sammanhanget som ofta glöms bort – också kan få stöd och tröst.

Välvilligt uttryckt skulle platserna som majoriteten vill inrätta på sjukhusen kallas en bra början. Bättre vore att starta ett riktigt hospice.

Mer läsning

Annons