Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödsattesternas år

/

Annons

2008 förkunnade många kapitalismens död eftersom den ekonomiska friheten hade motbevisat sig själv. Finanskrisen anfördes av ideologer med starka böjelser för socialistiska regleringar som bevis när de avfärdade kapitalismen som företeelse. Vänsterdebattören Naomi Klein, besatt av att diskreditera marknadsekonomin trots systemets bevisade överlägsenhet i fattigdomsbekämpning, trumpetade ut att kraschen på Wall Street har samma inverkan på nyliberalismen som Berlinmurens fall hade på kommunismen.

Nyliberaler, i sin tur lika oförmögna att nyansera utlåtandena, hänvisade krisens ursprung till amerikanska politikers – läs Bill Clinton – socialpolitiska beslut att bevilja huslån till kreditsvaga medborgare. Den amerikanska modellens överlägsenhet stod intakt, problemet spårades istället till kreditinstituten som under det senaste decenniet erbjudit fattiga hushåll vidlyftiga lån.

Utrymmet för modifierade tolkningar har varit extremt litet.

Istället för att dödsförklara kapitalismen borde vi istället låta finanskrisen påminna oss om att storslagna utopier omöjligen kan fungera annat än på papper. Precis som ingenting är odelat gott är ingenting odelat ont och förhoppningsvis fungerar den globala krisen som underlag för en sund debatt om livskraften i olika politiska idésystem.

Liberalismen är till sin karaktär inte bara principiell utan även rationell, vilket innebär att en frihetlig politik och ekonomi alltid bör rymma elasticitet för att tjäna de goda syftena. Dogmatiker kontrar med att lättsinniga kompromisser leder till en populistisk och rent av principlös politik. Måhända, å andra sidan leder ett alltför stelbent fasthållande av hävdvunna ståndpunkter till låsta positioner som är kontraproduktiva.

En framgångsrik politik, som ofta avgörs i skärningspunkten mellan doktrinära positioner, är den som ständigt jämför teserna med den faktiska verkligheten.

Istället för att utfärda kapitalismens dödsattest tillåter en mer pragmatisk hållning till finanskrisen oss konstatera att kostnaderna för ökad riskexponeringen på finansmarknaden aldrig har internaliserats i systemet. Historien visar att dåligt reglerade marknader med åtföljande likviditetsöverskott och riskexponering driver fram en osund spekulationsmani - vare sig det gäller tulpanlökar, fastigheter eller bolån.

Kapitalismens karaktäristiska styrka är förmågan att transformera sig för att passa förändrade behov hos människor, men som undantag, i kristider, kan statlig intervention vara en nödvändig korrigering. Förstatligandet av banker och andra avsteg från marknadsekonomiska principer är inte bevis för den fria ekonomins kollaps.

Trots dystra siffror för 2008 kommer världens samlade BNP ha vuxit med 210 procent sedan den senaste krisen 1991 - det största lyftet i världsekonomin någonsin. Även om den globala prognosen, enligt Internationella Valuta Fonden, nu dalar till tre procent, så utraderas inte det enorma lyft som marknadsekonomin givit miljarder människor i Indien, Kina, det postkommunistiska Östeuropa och Sverige. Bortser vi från det finansiella och bara fokuserar på produktivitetstillväxten så har den ökat snabbare de senaste 15 åren än någonsin tidigare, tack vare globalisering, it och snabba kapitalflöden.

2009 måste finanskrisens knutar lösas och tilltron till systemet återskapas, utan att grunden för tillväxten – kapitalismen – bryts ned av protektionism och statskapitalism.

GD 3 JANUARI 2009

Mer läsning

Annons