Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dubbelmoral på export

Annons

För tre år sedan presenterade landsbygdsminister Eskil Erlandsson, C, regeringens vision om matlandet Sverige. Ambitionsnivån var hög: Livsmedelsexporten ska fördubblas till 2020, 10 000 fler ska sysselsättas inom livsmedelsproduktionen och matturismen och antalet livsmedelsföretag ska öka med 20 procent till 2020. Sedan satsningen kom igång har miljonrullningen från statskassan varit omfattande.

Det svenska bondköket har en särprägel som gör det unikt.

Dillkött, gravad lax, inlagd sill, snaps, hovmästarsås och pölsa är bara några av alla kulinariska guldklimpar med svensk prägel.

Men precis som alla andra näringar borde livsmedelsindustrin stå på egna ben, inte hållas under armarna av välmenande politiker – hur god husmanskost vi än gör.

Under jordbrukssubventionernas glansdagar vågade man säga rakt ut att det var den inhemska livsmedelsproduktionen man stödde. Men sedan dess har stödet till industrijordbruket – de gröna näringarna som det heter på byråkratsvenska – antagit en ny språkdräkt.

I naturromantiskt skimmer prisar man närproducerade råvaror och ekologisk omställning. Inte sällan framförs krav på att kommuner och landsting vid offentliga upphandlingar ska handla både närodlat och ekologiskt. Allt som oftast är detta omskrivningar för att de ska köpa svenskt.

I regeringens handlingsplan heter det att maten inom den offentliga sektorn ska genomsyras av kvalitet och matglädje. Visserligen en vag formulering, men man bör nog ändå dra öronen åt sig. Partikollegan med Eskil Erlandsson, miljöminister Andreas Carlgrens uttalande från 2010 är desto tydligare: Genom att odla svenskt och äta svenskt slutar vi importera miljöproblem och börjar exportera miljölösningar.

Samtidigt som Sverige hårdsatsar på den svenska livsmedelsindustrin framför man på EU-nivå hård kritik mot den europeiska jordbrukspolitiken, unionens största budgetpost. På ren svenska kallas det dubbelmoral.

En avreglerad jordbrukspolitik är antagligen det mest effektiva sättet att bekämpa den globala fattigdomen. Att ge bönder i tredje världen rättvisa konkurrensvillkor skulle i ett slag innebära förbättrade framtidsutsikter för världens fattiga. Den insikten präglar Sveriges hållning när det gäller jordbrukspolitiken på internationell nivå, och det borde den även göra nationellt.

Anders Gustavsson, GD

Mer läsning

Annons