Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elitidrott är inte barnmisshandel

/

Alla barn är lika bra. Det välvilliga budskapet stöter man på ibland, i idrottsvärlden.

Annons

Att alla barn har samma människovärde kan inte likställas med att alla har samma förutsättningar. Inom individuella hobbyer som traditionellt attraherar tjejer råkar detta vara särskilt relevant.

Ska man bli framstående inom gymnastik, konståkning och dans gäller att man har vissa egenskaper, och börjar träna systematiskt i tidig ålder. Riksidrottsförbundets rekommendationer om att leka sig fram och välja sport först i tonåren fungerar inte alltid. 

I Sverige associeras målmedveten träning ofta med så kallad svart pedagogik. Tränar barn mer än två, tre gånger i veckan drar utomstående gärna slutsatsen att det handlar om kinesiska balett-internat där de som inte håller måttet brutalt slås ut, sargade till kropp och själ.

Med tanke på rapporteringen om missförhållanden vid Svenska Balettskolan och vid svenska elitgymnastik-klubbar är det inte konstigt, men olyckligt.

Det är bra att man uppmärksammar brister i ledarskap. Träningen ska inte ske på bekostnad av barns hälsa, men bilden som kommit att gälla bygger på ytlig och sporadisk bevakning.

Intresset för och kunskapen om typiska tjejsporter är begränsad bland reportrar och opinionsbildare. Man faller därför lätt i fällan att dra journalistiskt streck när Gymnastikförbundet till exempel fryser inne ekonomiskt stöd till klubbarna. Kvar står en rad föreningar med fungerande specialverksamhet, och försöker förgäves göra sig hörda. 

Unga människor som är specialintresserade av böcker, schack eller lego uppfattas som nördar och uppmuntras att förkovra sig. Barn som är tokiga i vissa idrottsgrenar konfronteras i stället med fördomar som går ut på att de lider.

Det är lätt att glömma bort att grunden till intensiv träning brukar vara inspiration och glädje.

Möter man som barn gott ledarskap kan träningen mycket väl kännas som en lek eller ett spel, samtidigt som den bygger upp kvalitet.

Det finns en tendens till ängslighet vad gäller individualisering och barns träning, trots att de flesta gymnastik- och konståkningsklubbar har ambitionen att jobba med både bredd och spets. Det kan ta sig uttrycket att barn som utvecklas snabbt får vänta in kompisarna för att det inte ska bli synd om någon.

Men ansvaret vilar så klart inte bara på enskilda verksamheter. 

De svenska förutsättningarna för internationell framgång är trots högre ranking på internationella mästerskap tyvärr inte jämförbara med länder där tjejsporter anses könsneutrala, har hög status och slipper försvara sig mot mystiska föreställningar om barn och fysisk aktivitet.

Liv Landell Major

Med bra ledare är elitsatsningar är inget problem. Möter man som barn gott ledarskap kan träningen mycket väl kännas som en lek eller ett spel, samtidigt som den bygger upp kvalitet. På bilden gymnastikuppvisning i Sandviken.

Mer läsning

Annons