Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En autograf, någon?

/

Annons

inför kongressens båda kamrar, natten till onsdagen svensk tid, är det mest betydelsefulla kongresstalet på årtionden. Obamas 50 minuter dominerades helt av den ekonomiska krisen, så allvarlig att den bara kan jämföras med vad Franklin Roosevelt stod inför efter valet 1932 under den stora depressionen.

Obama har redan fått kongressen att anta ett enormt krispaket. Men åtgärder i sig räcker inte, lika viktigt är att människor återfår framtidstron. Hela talet syftade till detta. Obama tog upp den avgörande frågan, väl känd också i Sverige och övriga Europa, att bankernas utlåning måste öka så att ekonomins blodomlopp åter kommer ingång.

krisbekämpningen hand i hand med en massiv satsning på förnybar energi, en rejäl uppryckning av det amerikanska skolväsendet och reformer så att hela befolkningen får skydd vid sjukdom. Inget mindre än ett nytt Amerika ska byggas. Intentionerna förutsätter att nationens politiska medvetenhet höjs och att attityden till kollektiva aktioner blir mer positiv.

angelägen om att USA åter måste börja samarbeta med andra. Den första utländske regeringschefen som togs emot i Vita huset var den japanske. Asiens betydelse underströks också av att Hillary Clintons första färd som utrikesminister gick till Japan, Indonesien, Sydkorea och Kina, och inte som brukligt till Europa.

Presidentens uppgift är ansenlig och komplicerad. Utsikterna hade naturligtvis varit sämre om USA inte hade skiftat till en president med unik förmåga att entusiasmera. Förtroendekapitalet är obestridligt. En opinionsunderökning direkt efter kongresstalet visade att 64 procent av amerikanarna menar att talet har en positiv verkan, 28 procent menar att det delvis har det och bara 8 procent betraktar det som negativt. De senare är alltså inte fler än kärnan i den kristna högern bakom Bush.

tredje stora tal, efter segertalet i Chicago på valdagskvällen och installationstalet den 20 januari. Det två talen mötte folkmassans jubel. Men också kongressledamöterna kan applådera kraftigt. Man såg att republikaner sökte hålla emot, men efter Obamas bästa formuleringar applåderade också de, stående. Det hela TV-sändes och då ville man inte visa sig njugga gentemot presidenten som har stöd av betydligt fler än som röstade på honom.

Efter talet myllrade kongressledamöterna kring presidenten för att få skaka hand. Påfallande många av dem tiggde en autograf, kanske för att ta hem till barnbarnen.

tunga av guld och en uttalad avsikt att överbrygga partipolitiska konflikter genom att förena de bästa idéerna från såväl Republikanerna som Demokraterna, men borde inte rutinerade kongressledamöter förhålla sig aningen mer sansat?

Obamas retorik är lugnande och hans framtoning inkluderande. Vad han föreslår är inget anat än en ideologisk transformation.

GD 1 MARS 2009

Mer läsning

Annons