Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En avgiftsfri skola – nästan

Annons

Diskussionen om barnfattigdom i Sverige har rasat under våren och sommaren. Aftonbladet hakade på och gjorde en lång artikelserie på temat. En del relevant i diskussionen, annat rent dravel. Kopplingar mellan barnfattigdom och brist på utlandssemester eller att man inte har råd att lägga tusentals kronor på studenten och barnfattigdom var inget annat än osmakliga.

Handlar det om att ha mat i magen, tak över huvudet och kläder på kroppen – den typ av basala behov som definerar fattigdom i en stor del av världen – har vi ingen fattigdom alls i Sverige. Handlar det om att aldrig få åka bort, aldrig får nya kläder eller att få vara utan märkvärdiga julklappar, ja då har vi fattigdom även i Sverige. Det kan förvisso inte klassas som fattigdom satt ur ett Afrikas Horn-perspektiv, men det är fattigdom för de barnen. Det blir en fråga om utanförskap. Det svider att aldrig ha en semester att berätta om, att alltid få ärvda kläder eller att inte ha en cool dator hemma. Det är känslor som inte ska föraktas, ett perspektiv att tänka på.

Min dotter har just börjat i skolan och bortsett från att hon vuxit flera centimenter under sommaren och att alla byxor blivit piratbyxor, alla tröjor för korta och alla skor för små, så har det dykt upp en del andra utgifter på klädkontot som inte funnits där förr. Plötsligt ska hon ha gympa och behöver både inne- och utekläder och särskilda inneskor, till exempel.

För oss är det inga problem, för andra är det tunga utgifter, men de flesta får det att funka. Måste jag låta bli att köpa fina skolstartskläder eller ett par skinande vita Adidas för inomhusbruk till min dotter, bara för att andra inte har råd? Nej, självklart inte. Vad och hur mycket man konsumerar är förstås upp till var och en. Den egna moralen och den egna plånboken får avgöra. Min dotter och min son får vad de behöver och lite till, men jag försöker att undvika överdrifter. Vi föräldrar måste våga säga nej också, inte bara falla i ”alla får ju såna jeans-fällan”.

Barnkonventionen säger att alla barn har rätt till avgiftsfri utbildning och det är den i Sverige. Men det finns möjligheter för skolor runt om i landets kommuner att ta ut en del avgifter för att göra det lilla extra. Några kronor för en friluftsdag, ett studiebesök eller en utflykt. Föräldrar ombeds hjälpa till att skjutsa vid olika evenemang (i vårt fall två gånger på en termin) eller att ställa upp och följa med när barnen gör heldagsutflykt. Dessutom ska man betala pengar till klasskassan. I vårt fall blir det 160 kronor om året, en utgift jag vågar påstå att alla har råd med.

I Umeå kommun har man beslutat att förbjuda skolorna att ens be föräldrarna att skicka med barnen matsäck till friluftsdagar och utflykter. Det är att dra principen om avgiftsfrihet för långt.

Däremot finns det många skolor som ordnar dyra klassresor utomlands eller kostsamma skidresor på friluftsdagen. Då kan det röra sig om större summor vilket obönhörligen diskvalificerar de barn som kommer från familjer med sämre ställt.

Som förälder ska jag försöka undvika överdrifter och våga säga nej till de där överdrifterna. Detsamma gäller även skolan.

Mer läsning

Annons