Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En svår etisk fråga

När polska Alicia Tysiac skulle få sitt tredje barn 2007 varnades hon av läkare att hon riskerade bli blind om hon födde barnet.

Annons

Tre ögonspecialister bekräftade faran men myndigheterna ville trots det inte tillåta henne genomföra en abort.

Under 1960-talet var det inte ovanligt att svenska kvinnor åkte till Polen för att utföra aborter. Det då kommunistiska Polen legaliserade 1956 aborter medan man i Sverige fortfarande hade väldigt restriktiva lagar som först lättades med 1974 års lagstiftning.

Idag är det omvänt. Efter att kommunismen föll 1989 fick Polen mycket konservativa lagar, som i praktiken förbjuder alla aborter. Undantag görs enbart när fostret är gravt deformerat, moderns liv är i fara eller om graviditeten uppstod som en konsekvens av en våldtäkt.

Men polska myndigheter fäller avgörandet om moderns liv är i fara. I Tysiacs fall var risken att hon skulle bli blind inte tillräckligt skäl för abort. Hennes överklaganden avslogs och hon födde sedermera barnet. Hon blev inte helt blind, men nästan. Hon kan idag inte se längre än en och en halv meter framför sig, trots tjocka glasögon. Idag är hon en ensamstående mamma med ett gravt handikapp och tre barn.

Tysiac blev senare i Europadomstolen tilldömd ett stort skadestånd av den polska staten. Men detta förändrade på inget sätt situationen för andra polska kvinnor. Lagen är lika restriktiv idag. Landets politiker är delade i frågan. En förändring ser inte ut att vara nära förestående. Det stora regeringspartiet, Medborgarplattformen, är splittrat på mitten i frågan.

Tysiacs syn kan inte räddas. Men det finns många kvinnor som riskerar att hamna i liknande situationer som den Tysiac befann sig i, inte bara i Polen. Abortlagstiftningen i världen skiftar väldigt mycket, för rikare kvinnor gör detta att man kan göra abort i utlandet, men för fattiga kvinnor finns sällan den möjligheten. I många katolska länder är aborter nästintill helt förbjudna vilket gör att många aborter genomförs osäkert och med fara för moderns liv.

I Sverige är abortfrågan något av en politisk ickefråga. Det råder tyst konsensus om dagens begränsningar och nivåer.

En orsak är att det är en av de mest komplicerade etiska rättighetsfrågorna som finns. När får man egentligen rättigheter som människa?

Ingen, inte ens de som är för fri abort, kan ge en enkel förklaring till varför vi har en viss gränsdragning för när abort kan genomföras. De som förespråkar kvinnors fria rätt till sina kroppar måste kunna motivera gränsdragningar. Abort är en av vår samtids stora etiska debatter. Det är också en av de svåraste, även för en liberal.

För två år sedan hamnade jag på en debatt, inklämd mellan Feministiskt initiativs språkrör och representanter för MRO, Människorätt för ofödda. Det blev uppenbart att representanterna från Fi som förespråkade fri abort inte kunde motivera varför just begränsningen för abort i Sverige ligger på artonde graviditetsveckans. Det kunde inte jag heller, jag bara utgick från att fri abort var något självklart, vem bryr sig om att motivera varför?

Det var ingen trevlig insikt.

Den liberala filosofen John Stuart Mill menade att den sanning som inte ifrågasätts och debatteras kommer att falla ihop som ett korthus. Så är det med många av de liberala frihetsidéerna. Vi tar dem för givna, de finns bara helt naturligt där. Men vi kan inte låtsas som att de är eviga ting. Någon har kämpat för dem och i många länder kämpar man alltjämt för dem.

I bland måste även självklarheter försvaras även om det bara är mot glömskan.

ADAM CWEJMAN

Liberal skribent

Mer läsning

Annons