Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En verktygslåda under kudden

/

Annons

Nej, jag är inte mycket för blommor. Karibacka vet jag inte vad det är, och blyg förgätmigej känns inte som min grej. Det får bli andra prylar under kudden i stället för de sju midsommarblomstren.

Så som blomma nummer 1 lägger jag lite utbränt kol på lakanet, efter kvällens grillande, med tankarna vandrande till alla kärnkraftsmotståndare.

För det blir ju en del avfall efter fossil förbränning. Koldioxidrök är förvisso färg- och luktfri, men likväl en av världens giftigaste gaser – om koncentrationen blir för hög i atmosfären.

Omärkligt kväver den vår planet med en hinna som låter värme komma in, men inte ut. Dag efter dag efter dag, utan ledigt för midsommarafton, pyser världens fossila kraftverk ut kol efter kol efter kol, i ett slags de små CO2-molekylernas tyranni. Såsom kräftorna vi äter, kokta i ett successivt uppvärmt vatten, så ock vi människor på jorden.

En enkelbiljett får ersätta blomma nummer 2, och mitt omedvetna svävar över Damaskus.

Det är sorg att västvärldens demokratier för närvarande inte – och kanske aldrig mer – mäktar med fler militära befrielseinsatser än den i Libyen. Syriens diktator har varit smart nog att sköta sitt förtryck med diskretion, till skillnad från den gapiga kollegan i Tripoli.

Bashar Assad är en Gaddafi klädd i kostym, men också en ögonkirurg som låter sina säkerhetsstyrkor skära ut ögonen på demonstrerande tonåringar.

Haag står det på biljetten.

Blomma nummer 3 är en övervakningskamera.

Och en förhoppning om att med denna som symbol övertyga min socialliberala vänkrets om att den demokratiska staten inte är medborgarnas enda, eller värsta, hot, utan att en ökad brist på förtroende hos medborgarna för den demokratiska statens kraft att bekämpa brott hotar att erodera samhällsgemenskapen.

Den fjärde blomman är en kompass.

Den ska hjälpa vilsna politiker och väljare att påminna om att kommunism inte innerst inne är ”god”, och bara missförstådd eller omöjlig att praktisera. En ideologi som har ett slutmål för samhället, antingen det är ett klasslöst eller ett ”ariskt” homogent, kan aldrig förenas med frihet och demokrati. Folk måste kunna få rösta bort ett sådant samhälle, om de vill. Även ofödda generationer.

Tja, varför inte ta en karta också då, som nummer 5? Att teleportera till alla Gävles politiker och makthavare.

Ta linjalen och mät. Stockholm ligger fem mil närmare Gävle än vad Sundsvall gör; Gävles ”närmaste” Norrlandsstad. Till Uppsala är det lika långt som till Bollnäs, till Falun är det närmare. Och – tro´t eller ej – det är faktiskt närmare även till Eskilstuna än till Sundsvall.

Visst tillhör Gävle Svealand.

Två ”blommor” kvar då.

En soffa, för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att sitta sida vid sida på, i stället för varsin stol som människor kan ramla emellan när Försäkringskassan säger att man kan jobba men Arbetsförmedlingen säger att man inte kan.

En människa – en arbetsförmåga. Samma bedömning inför alla myndigheter.

Till sist, ett parapsykologiskt fenomen väl lämpat för kontemplation under midsommarnattssömn:

Facebook har förändrat mänsklighetens sätt att kommunicera. Det sociala mediet kunde emellertid knappast ha ett mer missledande namn. Ett medium är det förstås, men varken fejs, bok eller socialt.

Ett ansikte är något man möter, eller visar, ”in real life”, som det numera så träffande heter (eftersom, helt riktigt, kommunikation över nätet inte riktigt kan jämställas med det riktiga livet). Ett ansikte är tredimensionellt, inte en tvådimensionell bild. Ett ansikte är inte statiskt om det ska kommunicera något.

Få böcker omfattar 400 tecken. Endast i sällsynta fall går det att uttrycka något intelligent resonemang till punkt i en statusuppdatering. Facebook och twitter gynnar enkla repliker om vad man ska äta till middag, vart man är ”på väg” eller om ens barn är snoriga. Våra samtalsämnen förändras i grunden, från djup till yta.

Superficial media vore ett bättre begrepp; ”ytliga medier”.

Det får bli en penna som vapen mot denna utveckling – ett av de allra äldsta kommunikationsverktygen, alltjämt ett av de vassaste.

Lite knöligt blev det allt under kudden. Men vem har sagt att det ska vara bekvämt att driva opinion?

Mer läsning

Annons