Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett dråpligt uttalande

/

Annons

Barack Obama möts av stora förväntningar, på ett sätt som globalt saknar motstycke för någon tidigare tillträdande politiker. Han inger hopp i sitt eget land och världen över. I USA har ingen tidigare tillträdande amerikansk president haft så höga förtroendesiffror. Samtidigt har den avgående George Bush de lägsta siffror som någonsin noterats, inte ens den kriminelle Nixon hade så låga tal.

Obamas mest intensiva motståndare i USA finns inom den kristna högern och andra starkt konservativa grupper. Internationellt har Vatikanen visat olust över honom. Ett av de områden Obama vill ta sig an är klimathotet. Påven kontrade genom att inför julen deklarera att homosexuella är ett minst lika stort hot mot mänskligheten som de koldioxidutsläpp som hotar klimatet. Också många katoliker måste ta sig för pannan inför ett så närmast sjukt uttalande.

Vatikanen ogillar att Obama liksom andra liberaler bejakar kärlek mellan människor oavsett kön, att han är för preventivmedel och att han menar att frågan om abort ska avgöras av kvinnor själva och inte av kyrkor eller stat. Vatikanen har under åtta år upplevt George Bush närmast som en skänk från himlen, eftersom han tänker och handlar nästan lika värdekonservativt som en vatikansk kardinal.

Liksom påven engagerar sig Bush mer mot homosexuella än för miljön. Bush är nära lierad med oljeindustrin och stoppade USA:s undertecknande av Kyotoprotokollet som kräver utsläppsreduktioner. Han har velat göra homosexfientliga tillägg till konstitutionen men kapitulerat då han insett att kongressen aldrig skulle gå med på det.

För fyra år sedan hade Bush en katolsk motkandidat, John Kerry från Boston, men som så många andra tänkande katoliker låter Kerry det egna samvetet gå före lydnad inför den cyniska klicken gamla män i Vatikanen. Boston är i katolska sammanhang ökänt för en ovanligt hög andel pedofilpräster. Att det ofta gällde pojkar är kanske symptomatiskt för sexuella beteenden i strikt enkönade prästerskap och kloster.

Alla vet att påven inte företräder medlemmarna i den helt toppstyrda kyrkan. Medlemmarna svarar genom att tänka själva. Det illustreras inte minst av fallande födelsetal i katolska kärnländer som Italien och Spanien. Det är naturligtvis inget tecken på den av Vatikanen proklamerade avhållsamheten, tvärtom har dagens katolska kvinnor och män ett rikare kärleksliv än någon tidigare katolsk generation. Påven har lika lite med vårt kärleksliv att göra som vi med hans, tycks vara den sunda inställningen.

Mot detta kan kyrkan inget göra, eftersom människor betalar sina preventivmedel själva. Desto hårdare agerar kyrkan i Afrika, för att med propaganda och påtryckningar söka förhindra att hjälporganisationer och andra arbetar för ökad kondomanvändningen i syfte att begränsa spridningen av hiv. Det är en grym religiös cynism, men liksom ifråga om miljonutbetalningarna för att dölja pedofilprästernas agerande illustrerar det att för kyrkan är barnen inte viktiga.

GD 2 JANUARI 2009

Mer läsning

Annons