Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett grekiskt drama

Annons

Den som har hamnat på obestånd på grund av alltför vidlyftigt leverne ska förstås få en chans att komma på fötter igen. Men det krävs också en insats från personen i fråga. Det går inte an att fortsätta leva som om ingen morgondag existerade, att fortsätta leva högt över sina tillgångar. Varför skulle omgivningen hjälpa en sådan person?
Samma fråga kan man ställa sig när det gäller Grekland.
Skillnaden är att när en enda person vägrar ändra sina livsvanor får det ingen större effekt på samhället i övrigt. Det är blott den personen som blir utmätt, inte får shoppa mer på sina kreditkort och som får leva resten av livet på existensminimum.
När ett helt EU-land gör samma sak riskerar effekterna att bli allvarliga.
Den grekiska reformviljan har – trots den akuta krisen – varit blygsam, för att uttrycka det milt.

Sveriges finansminister Anders Borg sa nyligen i en intervju i tyska Die Welt att grekerna ”måste svälja medicinen vi skriver ut åt dem”. Det behövs såväl privatiseringar som ytterligare reformer inom pensionssystemet. Den genomsnittliga pensionsåldern i landet låg för något år sedan på 53 år! Det är naturligtvis helt absurt. Det krisdrabbade landet behöver fler människor kvar på arbetsmarknaden som kan jobba och betala skatt.

Grekland har genomfört en del nödvändiga reformer. Sparpaket har presenterats, pensionssystemet har reformerats och många familjer i landet har fått minskade ekonomiska marginaler. Det har märkts, inte minst genom de protester som genomförts bland folket.
Men mycket återstår. Utlovade privatiseringar på fem miljarder euro har inte påbörjats, skatteindrivningarna har inte ökat och före helgen röstade oppositionspartierna nej till ännu ett sparprogram i parlamentet.
Dessutom saknar landet en långsiktig plan för att reformera ekonomin.
Före helgen förde Greklands premiärminister Giorgos Papandreou krissamtal med oppositionsledare i Aten utan att nå fram till någon uppgörelse om fler ekonomiska åtstramningar.
IMF har hotat med att hålla inne med utbetalning av sin andel av nödlånen om Grekland inte vidtar fler åtgärder för att komma tillrätta med ekonomin. EU har dessutom varnat landet för att tiden för att godkänna ett åtstramningsprogram är på väg att rinna ut.

För Greklands del är hoten från IMF och EU sannerligen inte tomma. Akut kassabrist hotar landet redan i juni.
Den grekiska ekonomin fortsätter således att vara ett hot för hela Europa.
Risken är överhängande att Grekland inte kan betala tillbaka sina skulder och landet riskerar att bli bankrutt. Dessutom finns den ständigt närvarande risken att finansoron sprider sig till andra länder med större ekonomier, som Italien och Spanien till exempel.
Självklart måste stödpaketen till krisande länder backas upp av tydliga krav på skuldsanering, åtgärder för att få ner budgetunderskottet och strukturreformer på lång sikt. I ett första läge handlar det om att undanröja de akuta hoten mot ländernas – och därmed hela EU:s – ekonomier. På lång sikt handlar det om att se till att samma läge inte uppstår igen om några år.

Karin Bergkvist, GD

Mer läsning

Annons