Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hållbart väljarstöd?

Det var inga roliga nyheter som Centerledaren Annie Lööf vaknade upp till på hennes och hennes partis dag i Almedalen

Annons

.Centerpartiet ligger för stunden under riksdagens fyraprocentsspärr, där redan allianskollegan Kristdemokraterna parkerar sedan länge. I en undersökning av Demoskop på fredagen fick Centern 3,5 procent.

Ett (1) alliansparti på efterkälken – KD – kan nog klara sig kvar med borgerliga stödröster, men nu doppar också Centern tårna i det politiska utanförskapet.

Annie Lööf hade dessutom oturen att Folkpartiets utspel dagen innan, om en reformerad arbetsmarknadspolitik, råkade vara nästan identiskt med Centerns. Ur politisk synvinkel är ju detta en lyckträff, men inte ur medial – för det parti som kommer dagen efter.

Det är ett understatement att säga att Centern har problem. På 40 år har partiet tappat 80 procent av sitt väljarstöd.

I valet 1973 nådde Centerpartiet sitt bästa valresultat någonsin; 25 procent. Partiet samlade då en bred opinion som tyckte att urbaniseringen, industrialiseringen och socialiseringen av Sverige gick för fort; en opinion som såg att detta i förlängningen hotade miljön, och som närde en kärlek till den landsbygd de flyttat in till städer från, eller bodde kvar och verkade på.

Den opinionen skingrades sedan åt olika håll, samtidigt som förutsättningarna för den förändrades. Miljöpartiet avknoppades ur Centern, och partiets evigt trogna kärnväljare – de som lever på, och av, landsbygden – blir kontinuerligt färre. Dessutom flyttar numera folk till större städer snarare av fri vilja än tvång.

Trots att det gått mer än 50 år sedan som dåvarande Bondeförbundet bytte namn till Centerpartiet, så är det fortfarande jordbruks- och landsbygdspolitik som Centern ytterst förknippas med – och vars väljare partiet också ytterst står och faller med.

Det var tydligt hur Maud Olofsson bytte strategi mitt i förra valrörelsen, när siffrorna rasade. Två veckor innan valet lades budskapets tyngdpunkt om till det gamla trygga ”Hela Sverige ska leva”.

Så varför inte göra en dygd av nödvändigheten? Bygga en politik kring positiva värdeord kopplade till svensk landsbygd och grön natur, som leder tankarna naturligt till företagande, miljö och frihetlighet.

Jag tror att Centerns nya signalord ”Hållbart” borde funka. Hållbart är ett ord som ofta används när man talar om klimat, miljö, tillväxt, utveckling och liknande frågor, som Centern vill ha hög profil i.

Samtidigt är det en listig pik gentemot Miljöpartiet, vars miljöpolitik kan framställas som orealistisk, medan Centerns är – hållbar.

Det frammanar också en bild av partiet självt såsom hållbart; ett parti att lita på, vars företrädare håller ord och handslag.

Det händer inte ofta att partier slås ihop i Sverige, senast var 1934 då liberaler och frisinnade gick ihop i Folkpartiet.

Att partier delat på sig är vanligare, om än inte formellt så genom att en betydande del av ett partis väljarbas bildat eget. Delningen mellan S och V 1917 är epokgörande, men KD (1964) och MP (1981) är delvis resultat av missnöjda väljargrupper inom respektive FP och C.

Det enda tillfälle som det varit riktigt nära att två svenska partier slagits ihop var 1973, då ett förenat mittenparti med FP och C föll på målsnöret.

Från och till har diskuterats att skapa ett enda, stort borgerligt parti. Folkpartisten Carl B Hamiltons prat bredvid munnen i Almedalen om att skapa ett alliansparti 2018 är inte mer provokativ än att dåvarande FP-ledaren Lars Leijonborg drev frågan ivrigt under flera år.

Men om tanken att slå samman fyra partier knappast är realistisk så är det i alla fall mindre svårt med två.

Med tanke på hur nära FP och C kommit att ligga varandra politiskt är det inte konstigt att diskussionen förs.

Inte minst också med avseende på hur illa till de båda partierna ligger opinionsmässigt.

Mer läsning

Annons