Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hån mot oss alla

/

Annons

Vi närmar oss advent med rasande fart. Om tre veckor är det första advent och det är en tröst i det djupa höstmörkret att vintersolståndet bara är en dryg månad bort, den 22 december. I advent lyser allting upp, stjärnor i fönstren, ljusstakar och kraftig julreklam litet överallt.

Med närheten till den stora högtiden blir frågan om pengar högst påtaglig för många. Finns det pengar att ta av så försvinner de snabbt till julhelgen och i år finns det pengar. Kassalådorna kommer att klinga i kör den närmaste månaden.

För dem som inga pengar har är det kärvt. Det är inte lätt att få barn att förstå att andra barn kan få det de själva inte får. Det här med ojämna resurser och barns längtan är svårt för mig att tänka på, jag som dock personligen inte smakat på detta.

För några dagar sedan redovisades bankchefernas pensionsavtal och det är orimliga siffror. Nordbankens chef, Christian Clausen, får förutom en högstatuslägenhet för så där 20-25 miljoner i Stockholm ett pensionsavtal värt – om han lever till 85 år – 98-124 miljoner kronor, pengar som den snälla banken för över till hans privata konto att handhas av honom själv utan restriktioner. Alla bankcheferna går i pension vid 60 års ålder. Handelsbanken ger sin Pär Boman 162 miljoner och Annika Falkengren, SEB, kvitterar ut 114 miljoner. Mikael Wolf i Swedbank får i de här sammanhangen mera måttliga 45 miljoner.

Hur man än resonerar och förklarar är bankchefernas förmåner ett hån mot vanligt folk, en ren smäll i ansiktet.

De här pensionssiffrorna ska ställas i relation till de vanliga pensionerna som för de flesta ligger någonstans mellan 16 000 och 60 000 kronor.

Det är ju så att de som får en chans att sko sig också gör det. I Sverige har vi på senare år sett hur mer eller mindre öppna offentliga kassor plundrats – och hur stort missnöjet blivit när nya förvaltare slagit stopp. Alla sådana här plundringar får också konsekvensen att de driver kostnaderna uppåt. Det är en naturlag.

Förhållandena är i stort sett desamma när stater agerar. Den kris som nu pågår i Medelhavsområdet är av den arten att den skulle kunna uppstå i någon liten småkommun men absolut inte med hela Europas finanskompetens inblandad. Grekerna har upptäckt hur man ska dra veven för att kunna få så mycket från andra utan att behöva betala någonting själva.

Det är också ett hån mot alla dem I Europa som stretar för att få inkomster och utgifter att hålla sig i balans.

TORD BERGKVIST

Mer läsning

Annons