Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett ”nytt” försvar

/
  • ÖB Håkan Syrén lämnar  över sitt försvarsunderlag till försvarsminister Sten Tolgfors.

Annons

ÖB Håkan Syrén lämnade på fredagen sitt underlag till regeringen rörande försvarets fortsättning. Vi har inte längre fleråriga försvarsbeslut, och ÖB har till stor del att utgå från vad som sägs i rapporterna från den numera permanenta försvarsberedningen. I linje med beredningens önskan redovisar ÖB nu en inriktning där försvarets insatsförband, som avses kunna användas både hemma och internationellt, inte längre ha tvångsinkallade värnpliktiga. De ska i stället bestå av dels stående förband, dels förband med personal som skrivit kontrakt för ett antal år.

Förändringen av personalförsörjningen kommer att vara genomförd för flyg- och fartygsförbanden redan 0m två till tre år, men för armén dröjer det till 2018-2019 innan man gått över till anställda och kontraktspersonal. Det är en anmärkningsvärt lång tid, men på något sätt typiskt svensk. Senfärdigheten står i kontrast mot vad ÖB generellt säger om försvar i andra länder, där ”ledtiderna i olika processer har kortats väsentligen”.

Utöver insatsförbanden kommer det att finnas nationella skyddstrupper, i praktiken hemvärnet. Detta har mer än halverats på senare år, består idag av drygt 28000 personer men ska enligt ÖB reduceras till 22000. Om dessa skyddstrupper fördelas efter folkmängd skulle Gävleborgs län ha ett försvar på omkring 800 personer, alltså inte mer än motsvarande en knapp årsklass vid det tidigare Hälsinge regemente.

Den tilltagande arrogansen, både i ord och handling, från regimen i Ryssland har gjort att många röster den senaste tiden sagt att det var blåögt att försvaret några år tycktes inriktas mer på internationella insatser än på värn av eget territorium. En tillnyktring har skett. Bortsett från hemvärnet ska försvarets förband kunna användas både hemma och utomlands. Vi ska inte längre sätta upp speciella förband enbart för internationell tjänst.

Allianspartierna sade för ett år sedan att inga regementen eller flottiljer ska läggas ned under mandatperioden. Men utbildningskapaciteten är större än den framtida försvaret behöver, och därför får vi ett bättre försvar om några kaserner tas bort och man i stället använder penarna till utbildning, övningar och utrustning. ÖB pekar på detta men anger inte vilka orter det bör gälla.

Tyvärr har regionalpolitik ibland fått gå operativa bedömningar, som när huvudstadsregionen berövades sitt luftförsvar genom nedläggningarna av både flygflottiljen i Uppsala och luftvärnet i Norrtälje. Någon bas på rimligt avstånd från Stockholm, antingen Uppsala eller Malmen utanför Linköping, borde kunna ges Gripenflygplan mer eller mindre permanent baserade.

Det var också ett allt tydligare misstag att ta bort samtliga förband från Gotland. Danmark skulle aldrig komma på idén att dra in allt försvar på Bornholm. ÖB skriver att ”Gotland ska kunna förstärkas och nyttjas för basering av stridskrafter”. Den meningen kan gälla alla delar av landet, men som signal till andra länder kring Östersjön är det angeläget att Sverige återför någon form av ständig militär närvaro på Gotland.

GD 31 JANUARI 2009

Mer läsning

Annons