Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU-länderna behöver varandra

Annons

Samtidigt som framtidens jordbrukspolitik formas, så pågår nu arbetet i Europaparlamentet med att skapa ramarna för nästa generation av regional- och socialfondsprogram. Målet för perioden år 2014-2020 är en ökad samordning och mer resultatinriktning.

Det handlar ytterst om att få alla fonder att användas för samma, övergripande mål: Att skapa nya jobb och nya företag. Detta är lovande, men väcker också en del frågor.

Bland annat måste man fråga sig hur detta ska fungera i praktiken. Tillväxtverket och Jordbruksverket skulle tvingas samordna sina ansöknings- och handläggningstider. Man skulle också tvingas enas om hur de olika regelverken ska tolkas.

Men varför stanna där? Kunde man inte också tänka sig en gemensam hemsida, och gemensamma organ där projektansökningarna granskas och godkänns? Och kanske gemensamma, eller åtminstone harmoniserade, årsrapporter?

Det känns som att EU-kommissionen bara skänkt detta en halv tanke. Och alltjämt knorras det här och var om behovet av att särskilja de olika fonderna och deras olika syften.

Det var därför glädjande för mig att jordbruksutskottet nyligen antog mina förslag om krav på ”synergier” mellan fonderna och ”samstämmighet” mellan politikområdena. Små ändringar, kan man tycka, men med stort symboliskt innehåll.

Eller ska jag kanske säga: mentalt innehåll. För det handlar faktiskt om att skapa en ny grundinställning. Att sluta tjata om avgränsningar och faran med dubbelfinansiering av insatserna. Att istället inse att vi alla är beroende av varandra.

EU-länderna behöver varandra. Över 60 procent av EU:s handel sker idag mellan EU:s medlemsstater. Det är därför som en väl investerad euro till en fattig region i Europa skapar ett mervärde även i Sverige.

På samma sätt är landsbygden och städerna i ömsesidigt behov av varandra, oavsett vilket land vi talar om. Förhoppningsvis kommer nästa programperiod innebära en helhetssyn där etiketterna tvättats bort. En period där vi inte längre talar om stad och land, om fattig eller rik.

Jag vill att vi ser till det gemensamma – utan stämplar och etiketter – och hur vi alla, på olika sätt, kan bidra till att möta framtidens utmaningar: miljön, maten, jobben med mera.

Det är därför som, enligt min mening, djurskyddet måste in i landsbygdsprogrammen och klimatarbetet måste in i regionalfondsprogrammen, för att ge några exempel. Samtidigt som detta måste tillåtas växa fram lokalt.

Tillväxt kan aldrig beordras fram, bara underlättas från Stockholm eller Bryssel. Det handlar med andra ord om att höja blicken, med ett öra kvar mot marken – utan att bryta nacken.

Marit Paulsen

Europaparlamentariker, FP

Mer läsning

Annons