Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farväl till stationen

/

Det är ledsamt att stationshuset i Kolforsen rivits.

Annons

I ett tidigare skede i mitt liv åkte jag ofta tåg mellan Ljusdal och Gävle, och den rara lilla stationsbyggnaden skänkte en viss trevnad åt resan. Ett blygt landmärke som signalerade att det nästan, men inte riktigt ännu, var dags att göra sig i ordning för att kliva av i Gävle.

Det är förstås inte ett tillräckligt skäl för att bevara stationshuset, men en sådan här byggnad kan betyda en del för en liten by eftersom den utgör ett slags mental samlingspunkt, en slags gemensam byidentifikation.

Byborna har ju engagerat sig för ett bevarande, men mot trafikverk och andra myndigheter står sig ofta den lilla människan slätt.

Stationen ligger för nära järnvägen, har huvudargumentet varit, och det är ju så sant. Järnvägsstationer har ju ofta den egenheten att de ligger nära järnvägsspår.

Men man tvingas också medge att huset tillåtits förfalla till ett skick som hade gjort en renovering både dyr och svår, om ens möjlig.

Men rivningen av Kolforsens station väcker en principiell diskussion. Rivningen är bara en i en lång rad av händelser där människor på landsbygden får känna att de kommer till korta. Samhällsfunktioner tas ifrån dem. Ingen lyssnar på de problem som de för fram.

Inget intresseparti för landsbygden finns heller längre att rösta på, sedan Centerpartiet gjort sig för fin för uppgiften, i tron att landsbygdsfrågor bara engagerar den krympande skara som bor där.

Det tror jag är en felbedömning. Långtifrån alla som bor i de växande städerna ser föraktfullt på ”landet” och ”lantisar”. Många har föräldrahem och sommarstugor där, andra sympatiserar ändå med tanken på att hela Sverige ska leva, eller åtminstone inte dö.

Centern vill ju numera vara ett frihetsparti, och för många svenskar är väl själva sinnebilden av frihet just naturen och den närhet till den som ett liv på en mindre ort kan erbjuda.

Detta är förstås, strikt ideologiskt, inte ett Stureplanskorrekt frihetsbegrepp. Men ett emotionellt, som kan slå an betydligt innerligare strängar hos många. Frihet, i bemärkelsen reella möjligheter till att bo på landet. Frihet från stressen och hetsen i storstäderna.

En oanvänd järnvägsstation är förstås inte jämförbar med en affär, en skola, ett dagis, en bensinmack, fasta telefonledningar eller en järnvägsstation där tågen stannar och man kan pendla till ett jobb i staden. Men även en tom gemensamhetsbyggnad kan ha ett emotionellt symbolvärde i en liten by – som Kolforsen.

Det finns definitivt utrymme för ett parti som landsbygdens folk kan lita på står på deras sida, och engagerat driver opinion för deras frågor.

Mer läsning

Annons