Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För sent för S?

Annons

Visst har socialdemokratin i Sverige haft sina upp- och nedgångar men sedan 1930-talet har partiets maktposition i stort sett stått ohotad.

Sverige har varit ett industriland och industrin har organiserat arbetskraft som anslutits till socialdemokratin. Fack och politik har, som det högtidligt framhållits, gått hand i hand, förtroendefullt och tryggt.

Det här med att socialdemokratin är garanten för allt vad välfärd heter har dunkats in i befolkningen på allehanda sätt bland annat har läroböcker i samhällskunskap på högstadiet glömt bort övriga partier.

Allt har satts på Socialdemokraternas pluskonto.

Nu är industrisamhället på väg att försvinna. Jobbarna vid martinugnen blandar sedan länge inte själva malm och skrot utan stålblandningen sköts via datorer och så är det överallt, teknik har ersatt människan.

Grabbarna går inte med absolut säkerhet ner i bruket och flickorna söker sig också bort. Politiskt innebär det att kadrarna av säkra S-väljare snabbt minskar. Socialdemokratiska partiets bärande balkar sviktar, hela bygget gungar och hur det förr så dominerande S-partiet ska kunna stadgas upp är det tydligen ingen som vet. För partiets toppar och funktionärer av olika slag kommer uppenbarligen de nya villkoren som en överraskning hur mycket man än diskuterat förändringarna i samhället och i väjarkåren. Det är straffet för den härskarattityd, överlägsenhet, dryghet och det motståndarförakt som alltid präglat Socialdemokraterna: Det är vi som bestämmer. På senare år har tillkommit att partifunktionen och förtroendevalda kapat åt sig stora förmåner.

Någon gång bryts sådant här. Jag säger inte att det sker just nu men sprickorna har blivit så stora i partiet att det är förvånansvärt.

Senaste veckan har jag till exempel i TV hört både Thomas Östros och Sven-Erik Österberg undvika att svara på frågan om de stöder partiledaren Juholt. Det är sensationellt. De har bara hänvisat till verkställande utskottet. Två av partiets allra tyngsta namn redovisar inte sin inställning till partiledaren!

Det är uppenbart att de manövrerar för tiden efter Juholt.

Att Juholt måste bort står väl klart för de flesta. Även om botten inte är nådd i opinionen så har man sannolikt passerat den gräns när partiet fått skador som är mycket svåra att reparera. Inom tidningsvärlden har vi alltid sagt att det kan ta månader att tappa förtroendet hos läsarna och därmed upplagan men år att få tillbaka detta. Det finns en sanning i det vilket erfarenheten visat.

Socialdemokraterna har förlorat väljarnas förtroende och sannolikt har tiden runnit ut för att återta ett förtroendet av traditionellt S-snitt.

TORD BERGKVIST

Krönikör

tord.bergkvist@bredband.net

Mer läsning

Annons