Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbjud cyklar på Drottninggatan!

/
  • En anledning till att cyklandet numera kan konkurrera med bil och buss är att det med moderna, tekniskt avancerade cyklar går att komma upp i riktigt höga farter. Den utvecklingen börjar bli ett hot - mot gångtrafikanterna.

I veckan som gått har den europeiska trafikantveckan ägt rum i Gävle. Till gruppen trafikanter räknas, av trafikantveckans program att döma, flanörer, kollektivtrafikresenärer och i synnerhet cyklister. (Bilister, där­emot, kvalificerar inte in i begreppet trafikant, annat än om de kör elbil.)

Annons

Cyklandet ökar kraftigt i landet, särskilt i städer.

Och det är bra!

Cykel är på nästan alla sätt det bästa transportmedlet. Cykling skapar varken buller eller avgaser, tvärtom är hälsoeffekterna positiva för dem som cyklar.

Men hyllandet av cyklismen tenderar att bli okritiskt. Cykelåkandet har baksidor, åtminstone en stor sådan, som man väldigt lätt glömmer i cykel-euforin.

Vid olyckor mellan cyklister och bilister är cyklisten helt oskyddad (även om cykelhjälm i gynnsamma fall kan hjälpa mot de grövsta hjärnskadorna). Men vid olyckor mellan cyklister och gående så är det den gående som är den svaga parten.

Av det förstnämnda skälet började man ju bygga separata cykelbanor för ett antal decennier sedan, ofta utformade som en gemensam cykel- och gångbana med bara en vit linje som skiljer gående och cyklister.

Man såg det som att den huvudsakliga trafikåtskillnaden löpte mellan motortrafik och icke-sådan. Och förr var väl cyklande en ganska rofylld sysselsättning, där man sällan körde så fort att man riskerade att köra på de gående. Man hade tid (och lust) att bromsa.

Så lyckligt är det inte längre. En anledning till att cyklandet numera kan konkurrera med bil och buss är att det med moderna, tekniskt avancerade cyklar går att komma upp i riktigt höga farter. Den utvecklingen börjar bli ett hot – mot gångtrafikanterna.

Som gångtrafikant är jag betydligt mer rädd för att bli påkörd av en cyklist än av en bil, eftersom det förstnämnda är betydligt mer sannolikt. Bilister stannar ju i regel för gående.

Vid en promenad längs Drottninggatan är det säkraste stället för en gångtrafikant antagligen de båda övergångsställena vid Esplanaden, alltså ironiskt nog där man måste korsa biltrafik. För där kan man vara hyfsat säker på att cyklister som färdas i samma riktning som en själv saktar farten. De vill ju inte själva köra på en bil.

Det bästa vore att separera såväl bilar som cyklar och gående. Skulle städer byggas från scratch borde gator byggas med två etage på sidorna, en cykelbana upphöjd med kantsten från gatan, och en trottoar upphöjd med i sin tur ytterligare en kantsten, från cykelbanan.

Det går naturligtvis inte att förverkliga annat än undantagsvis i redan existerande städer, men där helt nya gång- och cykelbanor byggs borde det inte vara omöjligt att utforma dem som en cykelbana med upphöjd trottoar för de gående.

I Gävle kommuns centrumplan, vars samråd fortfarande pågår, noterar man att gåendes och cyklisters intressen inte alltid sammanfaller. Inriktningen är att prioritera skilda stråk för gående och cyklister. För de senare gäller i öst-västlig riktning Nygatan, Kyrkogatan och Norra Strandgatan.

Därmed skulle, skriver man, återstående cykeltrafik på Drottninggatan kunna utformas till att ske på de gåendes villkor.

Det är inte tillräckligt. Gående behöver en gata där de är garanterade en frizon från cyklister.

Gör Drottninggatan till en riktig gågata!

Cyklar får ledas, men cykeltrafik förbjudas.

David Nyström, Ledarskribent

Mer läsning

Annons