Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Först när frågan ställts

/

Annons

"Att sända svenska kvinnor och män för att skydda civila i ett annat land ska inte göras lättvindigt". Det sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han på tisdagen meddelade att regeringen antagit en proposition om att skicka Jasplan till Libyen.

Nej, lättvindigt har regeringen sannerligen inte agerat i frågan, däremot långsamt och försiktigt. När FN för en och en halv vecka sedan beslutade sig för att inrätta en flygförbudszon i Libyen radade land efter land upp sig och erbjöd sin hjälp vid insatsen. Danmark och Norge bland andra. Men Sverige ställde sig avvaktande. Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig positiv till resolutionen men en eventuell svensk insats var inte aktuell men om FN skulle ställa frågan fick regeringen ta ställning.

Att tydligt säga att Sverige självklart skulle stå till förfogande var tydligen otänkbart. Vadan denna tvekan? Varenda seriöst parti i riksdagen (talande nog med andra ord inte Sverigedemokraterna) uttalade sig ju omedelbart positivt till svenskt stöd för insatsen så att få igenom ett riksdagsbeslut skulle ju inte bli något problem. Men Carl Bildt och regeringens agerande var fortsatt defensivt och det går förstås att spekulera i varför. Rädsla för att insatsen ska misslyckas, rädsla för alltför kaxiga uttalanden skulle ge infekterad inrikesdebatt. Eller vill kanske Carl Bildt mystifiera det egna uppdraget?

Sverige borde förstås omedelbart ha sällat sig till raden av länder som tydligt var beredda att visa, inte bara säkerhetspolitisk solidaritet men solidaritet i praktiken - inte bara med ord - med det libyska folket.

Men det loja agerandet till trots, nu kommer Sverige att ställa upp med åtta Gripenplan, ett Herculesplan och ett spaningsplan. Totalt rör det sig om cirka 130 man och insatsen är begränsad till tre månader. Riksdagsbeslut kan tas redan denna vecka och Flygvapnet är redo. Det är en historisk insats. Senast svenskt stridsflyg användes vid internationella insatser var i Kongokonflikten 1961-1963 då flygande tunnan användes för att ge understöd till marktrupper. Propositionen om insatsen i Libyen innebär däremot att Gripenplanen enbart får användas till att upprätthålla flygförbudszonen och inte till att attackera markmål.

Gaddafi var för ett par veckor sedan på väg att, mot alla odds, slå tillbaka det folkliga upproret i Libyen genom systematiskt terror och slakt av oppositionen. FN-resolutionen har gjort det möjligt att skydda det libyska folket mot diktatorn så att de kan fortsätta slåss för demokrati och mänskliga rättigheter. Tack och lov kommer även Sverige att vara en del av det arbetet. Även om det känns surt att vi visar solidaritet först när frågan ställts.

Karin Bergkvist, GD

Mer läsning

Annons