Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första maj sig likt

Annons

Jag har alltid gillat att gå ut och titta på demonstrationerna på första maj. En plakatfavorit som fastnat i minnet, signerad SSU i Uppsala någon gång på 1990-talet löd, ”Hockey åt alla, ned med TV3!”.

Inte så sakligt kanske, men roligt!

Jag spejade utan framgång efter roliga plakat igår i Gävle, men hittade inga.

Ärligt talat känns första maj inte vidare festligt. Jag undrar om ens de inblandade tycker att det är det, eller känns första maj som ett tvång, något som man måste genomföra år ut och år in?

Under senare år har första maj mest handlat om hur få som går med i demonstrationståget. Häromåret i min hemkommun Tierp var demonstrationståget så kort att jag inte riktigt förstod att det gått förbi, jag väntade en stund på resten men de kom aldrig.

På 1980- och 1990-talen var det fortfarande många som valde att tåga med i demonstrationstågen, även om de minskat kraftigt sedan storhetstiden några decennier tidigare. Den tid då arbetarrörelsen hade ett behov av att demonstrera.

Idag tycks första maj vara en tradition som arbetarrörelsen är livrädd för att släppa, som om att släppa första maj på något sätt vore att säga att man inte behövs. Socialdemokraterna har problem med förnyelse och oförmåga att inse de moderna arbetarnas villkor och önskemål. De klamrar sig fast vid det gamla. Och vid första maj.

Tiderna förändras. Socialismen är inte allenarådande inom arbetarrörelsen, en stor del av landets arbetare röstar borgerligt. Dessutom har var tid sina uttryck. Idag väljer många – inte minst ungdomar – helt andra kanaler för att få ut sina budskap.

Nej, första maj förblir en lite trött symbolhandling, frågan är hur länge det ens kommer att vara det.

Kanske var det ändå lite mer folk än vanligt i Socialdemokraternas första maj-tåg i Gävle igår.

– Vi är över 600 personer här idag. Vi är starkare än någonsin, konstaterade Daniel Olsson,S, Gävle kommunfullmäktiges ordförande, entusiastiskt från talarstolen på Slottstorget igår.

Det var väl att ta i, men de socialdemokrater som samlats där såg ut att njuta av vårsolen och av att lyssna på huvudtalaren, SSU:s förbundssekreterare och Gävlebon Ellinor Eriksson som bland annat talade om det socialdemokratiska frihetsbegreppet och känslosamt om Utöya.

På Rådhustorget, där Vänsterpartiet höll till, haglade ord som kapitalism och borgare från talarstolen.

Första maj och allt var sig likt, med andra ord.

Jag såg för övrigt igår åtskilliga personer på stan i Gävle med tröjor, kepsar och annat med rent kommunistiska budskap och symboler på. Sådan historielöshet gör mig verkligen ledsen. Men apropå historielöshet slapp jag åtminstone se Svenskarnas parti demonstrera i Gävle. De hade sökt tillstånd men sågs inte till.

Det tackar vi för.

KARIN BERGKVIST

Mer läsning

Annons