Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från fartyg till bilar

/

Annons

Hon var 360 meter lång och lastade 350 000 ton. Hennes namn var T.T. Sea Scape och hon byggdes på Kockums 1975 med hjälp av statliga pengar, ty Sverige var mitt inne i en varvskris. I dag har vi bilindustrikris och jämförelser kan möjligen leda till viss eftertanke.

Den svenska bilindustrin blöder och ropar på hjälp av staten. Argumenten går alla ut på att staten har hjälpt bankerna så nu är det dags att rädda oss! Men så lätt går det inte. Det är statens uppgift att se till att bankerna fungerar, eftersom de är hjärtat i hela det finansiella kretsloppet. Staten har däremot inga sådana skyldigheter mot bilindustrin lika lite som mot någon annan industri.

Man kan lära av varvskrisen. Det var på 1970-talet som nyhetsrapporterna dominerades av de svenska varven. De hade tillsammans gjort Sverige till en världsledande varvsnation. Blomstrande vinstmaskiner, juveler i svensk industri. Man kunde inte tänka sig ett Sverige utan den livsviktiga varvsindustrin...

Men verkligheten ville annat. Låglöneländerna Sydkorea och Japan konkurrerade med lägre priser och 1973 kom dödsstöten i form av oljekrisen.

Men varven kunde inte, fick inte gå under. Så regeringen Bildt införde något som kallades beställningsstöd. Det innebar att varven kunde fortsätta att bygga fartyg trots att ingen beställare fanns. Staten garanterade, i praktiken köpte, fartygen.

1977 bildades statliga Svenska Varv som tog över konkursbo efter konkursbo, för att sedan avveckla dem. 1985 drogs beställningsstödet in och Uddevallavarvet slog igen. Den svenska storhetstiden var över. Kvar fanns bara ett antal fartyg som ingen ville köpa.

Totalt satsade staten 35 miljarder kronor på det menigslösa försöket att rädda varvsindustrin. Det motsvarar omkring 115 miljarder kronor i dagens penningvärde. Pengar i sjön, bokstavligen.

Här kan man alltså dra paralleller med dagens kris i bilindustrin. Volvo och Saab har länge varit flaggskepp i svensk industri. Talet om att ”utan Volvo klarar sig inte Sverige” har med tiden blivit något av en ”sanning”. Liksom fartygen en gång ansågs vara det anses nu bilarna vara omistliga.

Men Volvo och Saab har det gemensamt med varven att de alltför länge byggt produkter som lockat alltför få köpare. När så finanskris och lågkonjunktur slår till samtidigt står de där försvarslösa...

Saab, som ägs av General Motors, har inte på länge genererat några vinster. Den stående frågan har varit ”hur länge räcker GM:s tålamod?”. Fordägda Volvo har gjort miljardvinster och borde ha det väl förspänt. Men ägarna har sett till att ta hand om vinsterna till den grad att Volvo tvingats redovisa förlustsiffror i bokslutet. Nu vill alltså ägarna, GM och Ford, att svenska staten ska gripa in och ”rädda” våra biltillverkare.

Staten ska naturligtvis hålla fingrarna borta. Varje krona som betalas ut i stöd eller olika utvecklingssatsningar löper hög risk att hamna i ägarnas fickor. Svenska skattemedel ska varken kastas i sjön eller stoppas i amerikanska biltillverkares fickor!

Lär av varvskrisen! Skattebetalarnas pengar ska inte slösas på redan förlorade jobb, utan användas till att skapa nya.

Saab förlorar vi kanske. Må så vara. Volvo, vars ägare Ford plockat hem miljardvinsterna, sägs dock ha kinesiska finansiärer på gång, vilket kanske kan ge svensk bilindustris flaggskepp en chans att överleva.

GD 17 JANUARI 2009

Mer läsning

Annons