Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Freden ständig förlorare

/

Annons

Våldsspiralen har åter börjat snurra sedan Hamas genom raketbeskjutningar in på israelsikt område försökte tillskansa sig mer förmånliga villkor för den begränsade vapenvilan. Den israeliska militäroffensiven mot Hamasrörelsens högkvarter inne i Gaza var en väntad respons på Hamas ointresse av förnyat stilleståndet. Och en påminnelse om regionens politiska bräcklighet, Israels militära överlägsenhet och palestiniernas interna problem.

Operation ”Gjutet bly” är den hårdaste offensiven mot palestinier sedan junikriget 1967. Under lördagen släppte ett sextiotal israeliska stridsflygplan över hundra ton missiler på den tätbefolkade Gazaremsan. Närmare trehundra dödsoffer och krossad infrastruktur talar inte bara om en förstärkt humanitär katastrof, utan även om parter på båda sidor om stridslinjen som mentalt rör sig allt längre från förhandlingsbordet.

Såväl premiärminister Ehud Olmerts positionering att den israeliska politiska eller militära doktrinen inte accepterar kaskader av missiler, som Hamasledaren Ismail Haniyas meddelande att rörelsen föredrar en tredje intifada framför hissad vitflagg, bekräftar att redan låsta positioner har blivit än mer blockerade.

Tvåstatslösningen är mer en illusion i dag än för fyra år sedan då Israel evakuerade sina bosättare så att palestinierna fick kontroll över hela Gaza för första gången sedan födelsen av det nationella medvetandet om legitima rättigheter till statsbildning.

Hur en eventuell fredsutveckling hade sett ut om PLO/Fatah inte hade förlorat civilbefolkningens stöd genom maktmissbruk till militanta Hamas fördel förblir höjt i dunkel. Istället för en positiv utveckling i Gaza, som hade kunnat initiera en fredlig process om Västbanken, introducerade Hamas islamistiska lagar och bedrev martyrpropaganda.

Parallellt med Hamas vanstyre som underminerat de moderata krafterna har de israeliska hökarnas rädsla för ett palestinskt statsbygge på ickedemokratiska principer resulterat i ökad fattigdom i spåren på det amerikansk-israeliska embargot. Israels förstärkta järngrepp runt enklaven är ett misslyckande. Isoleringen innebär inte bara daglig bestraffning av civilbefolkningen, grymma checkpoints och total brist på förnödenheter – blockaden gynnar även extremistiska krafter.

Hamas är en öppet antisemitisk terroristorganisation som endast intresserat sig för vapenvilan så länge den tjänat organisationens högre syfte. I konfliktanalysen går det inte att bortse från Hamas uttalade mål att utlåna den judiska staten. Varken israeliska sanktioner, diplomatiska påtryckningar från omvärlden eller militära anfall har förmått terroristorganisationen att bryta sin konfrontationslinje. Israel har folkrättsligt stöd att försvara sig mot attackerna, men övervåld kommer endast verka kontraproduktivt och leda till en ännu farligare radikalisering.

Våldseskaleringen är symptom på oförmågan att finna lösningar på problemen som kompenserar ömsesidiga historiska oförätter. Som vanligt hamnar freden på den förlorande sidan. På sikt finns inget alternativ till en politisk lösning på konflikten. Israelerna har rätt att leva i fred och säkerhet, liksom palestinierna. För att komma dit krävs en tvåstatslösning. Dels måste Israel vara beredd att göra smärtsamma eftergifter, dels måste alla palestinska organisationer göra upp med vanföreställningen om att Israel går att utplåna.

GD 30 DECEMBER 2008

Mer läsning

Annons