Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammal är äldst

/
  • Jan Eliasson var för gammal för att bli Socialdemokraternas ordförande, men inte för att bli vice generalsekreterare för FN i New York.

Annons

Jan Eliasson var för gammal för att bli Socialdemokraternas ordförande, men inte för att bli vice generalsekreterare för FN i New York. Som Erik Ullenhag, FP, konstaterade i måndags har vi i Sverige ofta en märklig syn på äldres kompetens.

Regeringen föreslår nu ett utökat skydd mot åldersdiskriminering inom bland annat tjänster, sjukvård och offentlig anställning. En hel del undantag görs dock – krogar ska fortfarande kunna sätta nedre åldersgränser, till exempel.

Åldersdiskriminering väcker en del principiella frågor. Är förbud mot åldersdiskriminering en mänsklig rättighet av samma dignitet som förbud mot rasdiskriminering? Vår ålder, liksom vår hudfärg, tillhör ju de saker som vi inte kan göra något åt. Samtidigt har en människas hudfärg inget att göra med hur man är som person. Men att vi förändras som personer i takt med att vi blir äldre, det vet var och en. Och även om vi inte kan göra något åt den ålder vi har i dag behöver vi i vissa fall bara vänta tills vi blir gamla nog att åtnjuta de rättigheter som äldre personer har – som till exempel att kunna rösta eller gå på Systemet.

Det är kanske en av förklaringarna till att diskriminering av äldre väcker så starka känslor. När man som äldre utestängs från de möjligheter som yngre har så är den utestängningen definitiv. Ingen kan bli yngre, trots att många försökt.

Åldersdiskriminering är redan förbjudet på arbetsmarknaden. Arbetsgivare får inte anställa en person med sämre meriter framför någon som har bättre meriter men annan ålder – vare sig den personen är yngre eller äldre. Undantaget är om kravet på en viss ålder är ett verkligt och avgörande yrkeskrav som har ett berättigat syfte.

Frågan är hur verkningsfull lagen är. Ytterst få tjänster tillsätts endast på formella meriter, och de blir färre ju längre fram i yrkeslivet man kommer. I stället handlar mycket om de sökandes personliga egenskaper – men det är just på den punkten en äldre kandidat kan komma att diskrimineras till förmån för en yngre. Den äldre brinner inte eller saknar förmåga att utvecklas, heter det. Att det sällan finns ett uttalat hinder mot äldre sökande gör knappast att det saknas outtalade fördomar.

Varför har vi då ett förbud om det inte har någon större effekt? Svaret är, som det heter på politikerspråk, att vi måste skicka en signal. Det handlar om att förändra arbetsgivarnas attityder. Att regeringen nu kräver att offentliga arbetsgivare ska ta ett större grepp mot åldersdiskriminering är inte bara rätt i sak, utan också en del i den attitydförändringen. Äldre måste få större chanser. Annars kanske framtidens äldre följer Jan Eliassons exempel, och flyttar till ett land som bättre värdesätter deras kompetens.

David Ekstrand, GD

Mer läsning

Annons