Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle kan bana väg för höghastighetscyklism

/
  • Gävle kan utmärka sig som först i landet med ett nät av höghastighetscykelbanor. Cyklandet måste börja betraktas såsom en separat trafikform och inte blandas med gångtrafik.

Gävle kommuns förslag till miljöstrategiskt program är ute på remiss och sista svarsdatum är den 8 mars.

Annons

Alla Gävlebor bör ta chansen att påverka. Sådana ges inte jätteofta. Hur stadsmiljön gestaltar sig, liksom miljöförutsättningarna i hela övriga kommunen, tillhör kommuners kärnverksamhet. Det är en gemensam angelägenhet som helt enkelt inte går att privatisera.

Tack vare att den övervägande delen elektricitet som Gävleborna (och övriga svenskar) konsumerar kommer från växthusgasfri kärnkraft och vattenkraft har Gävle och Sverige kortare väg till klimatneutralitet än på nästan alla andra håll på jordklotet.

Det vore bakvänt om all svensk kärnkraft läggs ned, och man i stället installerar en gasinfrastruktur för den baskraft som behövs när vinden inte blåser och vattenmagasinen sinar, och att man därtill tvingas bygga upp en mängd oljeeldare reservkraftverk för förbrukningstoppar kalla vinterdagar.

För svenskt vidkommande är transporterna den värsta klimatnedsmutsaren. Därför är det viktigt att stödja det växande intresset för cyklism, liksom kollektivtrafik. Men man gör inte detta bäst genom att förbjuda och på alla sätt försvåra privatbilism. Cykelmorot är bättre än bilpiska.

En lagom mängd bilar är nödvändigt för att en stad ska kännas som en stad, och om man tänker på att begränsa hastigheter och prioriterar andra trafikslag så är bilar – faktiskt – ett ganska trevligt inslag i stadsbilden. Samma gäller också möjlighet till gatuparkering. Inte ens i landets trafiktätaste stad, Stockholm, övervägs att ta bort gatuparkeringen.

Något som Gävle verkligen skulle kunna bli en nationell pionjär inom vore att bygga separata banor för höghastighetscyklism. Cykelmotorvägar, helt enkelt.

Man måste börja betrakta cyklandet som en trafikform som inte längre kan samsas med gående. Ska cyklismen kunna utvecklas krävs att man på ett lätt och snabbt sätt kan ta sig allt längre sträckor, framför allt till och från jobbet.

Höghastighetscyklism jämsides med gångbanor hotar att bli en större fara för gående än bilar. Cyklar är tysta – vilket förvisso är en ytterligare fördel jämfört med bilar – men det gör också att gående inte hör om det kommer en cykel i hög hastighet bakom sig.

När bilismen växte såg man att det var både nödvändigt och självklart att bygga särskilda banor för höghastighetsbilism; motorvägar och motortrafikleder. Samma synsätt måste man nu ta till vad gäller cyklism.

Höghastighetscyklism måste dras ”vertikalt” mot gående, det vill säga ha trafikljus riktade mot de gående, inte som nu bredvid de gående. Det går inte att ha oreglerade korsningar mellan cyklister och gående, olycksrisken är för stor, främst för de gående. Höghastighetscykelbanor bör dras parallellt med motortrafiken, helt separerade från gångtrafik.

Där det inte finns tillgänglig yta att bygga nya höghastighetscykelbanor på, får biltrafiken kanske maka på sig lite. Det blir ett lagom ingrepp, i stället för att förbjuda bilar helt.

David Nyström

Mer läsning

Annons