Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle som stor stad

/
  • Gävles kommunalråd Carina Blank (i mitten) måste tänka stort – inte provinsiellt.

Annons

Gävles sista kommunfullmäktigesammanträde för året, med budgeten som huvudärendet, öppnade med att kommunalrådet Carina Blank, S, gick rakt på sak.

Hon utesluter inte att kommunen i framtiden kan komma att höja skatten.

Det säger politiker inte i onödan. Ett sådant uttalande är i regel avsett att förbereda invånarna om vad som komma skall i närtid.

Gävle har lägre kommunalskatt än alla residensstäder i länen norrut.

Men högre än i alla jämförbara städer i den Mälardalsregion som Gävle bör räkna sig till – Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Örebro. Västerås, till exempel, har två kronor lägre kommunalskatt än Gävle.

Blank försvarar sig med att ”Gävleborna vill ha mer välfärd”.

Men vill de betala för det?

Kommuner som vill uppfattas som ”moderna” kommuner, karaktäriserade av tjänstenäringar och högskoleutbildning, och dessutom som ett möjligt boendealternativ för pendling till landets huvudstadsregion, bör inte ha för hög kommunalskatt.

Det är tämligen självklart att det inte ökar kommunens attraktivitet. Bra barnomsorg, excellenta skolor, ett hyggligt kulturutbud, en trivsam och lättillgänglig stadsmiljö, bra kommunikationsmöjligheter till Stockholm, samt det kanske viktigaste; låg brottslighet, är tillsammans med en inte ohemul kommunalskatt viktiga faktorer för att sätta Gävle på kartan över Svealands storstäder.

Hög kvalitet på stadens utbud parat med återhållen kommunalskatt är sannerligen inte en lätt ekvation.

Att lägga ner Gävle symfoniorkester var (även i år) ett förslag i fullmäktige. Men det är bara ett av alla svar som nog skadar staden mer än vad det frigjorda budgetutrymmet skulle gynna.

Ibland låter försvaret för Symfoniorkestern lite väl krystat, som om staden står och faller med den. Det handlar i stället mer om att städer har vissa karaktärsdanande institutioner som skulle göra en stad fattigare och mer profillös om de avskaffades.

Hade inte Gävle haft en symfoniorkester hade den knappast skapats. Av detta följer att om den läggs ner kommer den knappast att återuppstå. Ett nedläggningsbeslut vore irreversibelt.

Kulturinstitutioner bidrar till en stads intellektuella ”kritiska massa”. Det är bevisat att klassisk musik gynnar inlärning, något som våra konkurrerande tillväxtekonomier i Asien känt till i decennier. Kan symfoniorkestern bidra till mer klassiskt musicerande bland Gävles skolelever så gör den en konkret bildningsinsats.

Givetvis diskuterades också äldreomsorgen, med Caremaskandalen och valfrihetsreformerna som bakgrund. Vänsterpartiet vill återkommunalisera alla privat äldreomsorg.

Även de (många) som såväl personal, boende och anhöriga är fullt nöjda med? Och vad göra med – eventuella – kommunala boenden som inte håller måttet? Privatisera?

Kontroll är åtgärden. Inte monopol. Av stora, attraktiva städer förväntas att de erbjuder sina invånare valfrihet.

En gång var Gävle landets femte största stad, mycket tack vare hamnen som var en av Östersjöns viktigaste. (Dagens hamnfråga på dagordningen var dock inte avgjord när detta skrevs.) Hamnen gav staden influenser utifrån; internationalism och ”mångkultur” om man så vill; en kosmopolitisk atmosfär. Det gynnade tillväxt och modernitet.

Det är självklart ett orealistiskt mål för staden att nå dit igen, men kommunpolitikerna måste tänka stort och placera Gävle i folks medvetande som en de fem stora städerna i huvudstadsregionens närmaste omland.

Mer läsning

Annons