Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle spårlöst försvunnet

/

Annons

Köping. Trots namnet en stad, enligt den gamla indelningen. Orten väster om Västerås har drygt 17 700 invånare (24 800 i kommunen), att jämföras till exempel med Hudiksvall (15 000 i tätorten) eller Sandviken (23 000 i tätorten).

Med all respekt för Köping upplever jag inte orten som särskilt känd, varken här omkring eller generellt i Sverige. Men i ett fyrsidigt reportage i Dagens Industri förra lördagen finns Köping med på kartan – över ett antal orter som tidningen betraktar som ”populära pendlarkommuner” till Stockholm.

Bland dessa finns däremot inte Gävle, en fyra gånger så stor stad som Köping. Tätorten Gävle har 71 000 invånare enligt SCB:s definition för tätort (alltså ej att förväxla med hela kommunens invånarantal, som i Gävles fall är 96 000. Som tätort är Gävle Sveriges 13:e största.)

Jag har till denna artikel inte hunnit ta fram statistik över huruvida Köping är populärare än Gävle att pendla till och från Stockholm, men tillåt mig tvivla. Skillnaden i pendlingstid är liten, 80 minuter för sträckan Köping-Stockholm, Gävle-Stockholm tar 85 minuter.

En del annat talar möjligen mot Gävle. Månadspendlingskort med SJ kostar 3 021 kronor för Köpings del, för Gävle kostar det 3 392 kronor i automaten vid Centralstationen. Villapriserna är högre i Gävle, snittvillan ligger på 1,8 miljoner medan snittpriset i Köping är 1,3 miljoner. Kommunalskatten 2012 var aningen högre i Gävle, 32:72 mot 32:52, på grund av det notoriskt misskötta Landstinget Gävleborg, som 2012 hade den tredje högsta landstingsskatten, 11:43 jämfört med Västmanlands 10:38, den tredje lägsta landstingsskatten i landet.

Sen finns det ju massor av andra parametrar som spelar roll om man av något skäl funderar på att flytta och arbetspendla. VA-taxor, fjärrvärme, elnätsavgifter etcetera, men kanske i högre grad sådant som kvalitet på skolor, kultur, kommersiellt utbud, låg kriminalitet. Man får i alla fall betydligt mer ”stad” i Gävle än i Köping, och definitivt mera hav. Imaginära värden som är svåra att ranka i tabeller.

I Dagens industris reportage finns förstås även mer relevanta konkurrenter till Gävle med, som Västerås, Eskilstuna och Nyköping, svårare att slå tidsmässigt med pendlingstider på neråt timmen. Men även Norrköping finns med, på samma tidsmässiga avstånd till Stockholm som Gävle.

Stockholmsregionen växer så det – bokstavligen – knakar. Av byggkranar och sprängsalvor.

Med 37 130 personer ökade befolkningen i Stockholms län bara förra året. Hade alla dessa inflyttare kommit från Sandviken hade kommunen tömts. Motsvarande jämförelse på länsnivå skulle tömma hela Gävleborg på sju och ett halvt år.

Inflyttningen till Stockholm beräknas inte avstanna för överskådlig tid, snarare öka. För kommuner lyckligt lottade att ligga inom rimligt pendlingsavstånd är detta en chans att skära guld med täljkniv.

Att bygga bort bostadsbristen i Stockholm med 37 000 inflyttande årligen är ett Sisyfosarbete, likaså att bygga spår och vägar så att inte infrastrukturen korkar igen fullständigt. I Stockholm kostar snittvillan 4,8 miljoner – en summa som man får 2,6 villor för i Gävle. 85 minuter på ett tåg där man både kan arbeta och äta frukost är inte så pjåkigt jämfört med oändliga bilköer och japansk trängsel på lokalbussar och T-bana.

Men om detta får Dagens Industris 103 000 abonnenter inget veta. När en reporter på tidningen får i uppdrag att skriva ett stort reportage till helgtidningen om populära pendlarkommuner till Stockholm, då finns inte Gävle med på kartan – den mentala kartan.

Är Gävle intresserat av att följa med in i framtiden bör man betrakta detta som ett problem.

Dessbättre inte omöjligt att förändra – om kommunledningen vill.

Köping har uppenbarligen lyckats.

Mer läsning

Annons