Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Giva är större än taga

Från ett glashus som ställts upp på Gustav Adolfs torg i Göteborg har Musikhjälpen samlat in pengar under en vecka.

Annons

Evenemanget som avslutades i söndags har sänts i P3 och SVT och resulterat i någonting runt 13 miljoner kronor.

Pengarna kommer via Radiotjänsten att delas ut till projekt som syftar till att fler flickor ska gå i skolan. Det är svårt att tänka sig ett mer behjärtansvärt ändamål. Utbildning är långsiktig fattigdomsbekämpning.

Många organisationer vädjar till människors ädlare känslor under julen. Och det är inte fel att när tomten knackat på också ägna en tanke åt de som aldrig får några klappar, och efter julen ge en summa pengar till någon som är mindre lyckligt lottad. Det behöver inte vara mycket. Alla bidrag gör nytta – tillsammans.

Från och med nästa år kommer givandet dessutom att uppmuntras från statligt håll. För gåvor upp till 6 000 kronor kan man få maximalt 1 500 kronor i skatteåterbäring. Mottagarna ska godkännas av Skatteverket. Bara gåvor till organisationer som ägnar sig åt direkt välgörenhet eller stöder forskning ska berättiga till skattereduktion.

Det betyder att samfund, sammanslutningar som arbetar för en hållbar miljö, folkbildning eller ett nyktrare samhälle inte kvalificerar. Inte heller kan man dra av på skatten om man vill hjälpa en granne eller släkting som hamnat i trångmål. Reformen antas kosta 300 miljoner kronor, varav en del är de extra administrationskostnaderna.

Men det är tveksamt om detta småskaliga detaljstyrande utgör den vitamininjektion för det civila samhället som de som drivit frågan velat göra gällande. Den statliga moroten ger blandade känslor när man betänker att Skatteverket ska avgöra vad som är tillräckligt behjärtansvärt.

På sina håll har det också varnats för att detta slags skattereduktion öppnar upp för att allt fler uppgifter läggs över på ideella organisationer. Det anses skapa ett samhälle där medborgare får tacka och bocka hos välgörenhetsinrättningar i stället för att kunna förvänta sig att det offentligas skyddsnät tar emot den som faller.

Det är nog en överdriven farhåga, men också lite feltänkt. Ideella organisationer behövs för att komplettera välfärdsstatens service till medborgarna. Det betyder inte att staten avsäger sig ansvaret, utan snarare att alla goda krafter tas tillvara.

Kvinnojourerna är ett bra exempel på detta. Privata initiativ, delvis egen finansiering och viss självständighet bör ses som en tillgång. Och ideella biståndsorganisationer med fokus på tredje världen undergräver givetvis inte förväntningarna på välfärdsstaten.

Men att staten ska styra människors gåvor och belöna dem som ger till rätt slags ändamål är tveksamt. Då är det bättre att fortsätta arbetet med att ge medborgarna större ekonomiskt utrymme och låta dem själva avgöra vart de vill skänka sina pengar.

Susanna Birgersson, G D

Mer läsning

Annons