Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glass ger inga jobb

/
  • Fotbollsfansen förstår att för att bli en spelare i världsklass måste man träna hårt. Men det gäller alla jobb.

Annons

I kväll kommer många att bänka sig framför TV-apparaterna och se matchen i fotbolls-EM mellan Sverige och England.

För att bli framgångsrik fotbollsspelare, eller toppidrottare i vilken gren som helst, krävs att man är beredd att ägna i princip hela sitt liv, under flera år, till träning, träning och – åter – träning. Det begriper alla.

Det krävs visserligen också talang, men det räcker inte, och det krävs också ett samhälle som på olika sätt stödjer idrotten, men inte heller detta räcker för att bli elitidrottare. Det krävs även eget arbete, och detta av en ohygglig omfattning.

Att samma sak är en självklarhet även för operasångare, konsertviolinister och mästerdirigenter förstår de flesta också. Även vad gäller detta förutsätts givetvis musikalitet, och ett samhälle som åtminstone i viss utsträckning satsar på kultur. Inte ens popartister klarar sig med enbart talang, alla rockmyter till trots.

Men att samma förhållande gäller också för andra yrkeskarriärer än kulturella och idrottsliga verkar ibland helt bortblåst. När Socialdemokraterna i onsdags chockade landet med att föreslå skolplikt även på sommarloven för de som inte klarat sina mål blev reaktionen på en del håll grav bestörtning. ”Ska inte barnen få bada och äta glass?”

För det första så finns det många veckor att bada på om tre av det tio veckor långa sommarlovet ägnas åt att få behörighet till gymnasieskolan, för det andra så är det väl inte fel om klasskillnader minskar genom att de elever som haft det svårt får en chans att få godkända betyg, och för det tredje kan Sverige knappast klara den globala konkurrensen om de mest avancerade jobben om svenska skolbarn äter glass tio veckor varje år.

Vill vi att Sverige även i framtiden ska vara ett ledande välfärdsland så måste våra barn få bästa möjliga utbildning, och inte bara ”få”, utan även satsa själva.

Att det svenska fotbollslandslaget knappast har en chans att vinna mot England i kväll om de käkat glass i stället för att träna förstår de flesta, men samma förhållande gäller ju om sydkoreanska och kinesiska barn ägnar kanske dubbelt så mycket tid åt skolan jämfört med svenska barn.

Det tycks som att vi ofta tar välfärden för given, som om frågan bara gäller huruvida vi ”vill” plugga mer, eller ”vill” gå i pension senare i livet – utan att detta får konsekvenser för våra livschanser. Som om jobb och skola är något ont.

Det är lätt att säga att man nog klarar sig med en lägre standard för att kunna jobba mindre, men då glömmer man att man inte vet vilka framtida tekniska, och andra, landvinningar som man måste avstå från, men som de flesta andra får del av.

Om man hade gjort valet att jobba mindre för 20 år sedan hade man kanske inte haft råd med dator, internet och mobiltelefon – saker som i dag närmast anses ingå i en lägsta levnadsstandard.

Socialdemokraternas totalvändning i skolpolitiken är banbrytande.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons