Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör inte SD till facit

/

En stafettpinne som Mona Sahlin var angelägen om att överlämna, när hon höll sitt sista tal som partiledare i fredags var kampen mot rasismen. Eller mer preciserat kampen mot Sverigedemokraterna.

Annons

Den maningen har Håkan Juholt skäl att begrunda. I går presenterades en studie från Göteborgs universitet som visar att det finns ett tydligt samband mellan hur Socialdemokraterna agerar och hur stödet för Sverigedemokraterna fluktuerar.

Ju hårdare de etablerade partiernas invandringspolitik blir, desto mer ökar stödet för Sverigedemokraterna, menar forskarna. Såsom i Danmark och på många andra håll i Europa, så också här. Men för svenskt vidkommande så finns en skillnad gentemot övriga länder där detta samband konstaterats. I Sverige har de ståndpunkter som Socialdemokraterna intar betydligt större påverkan på stödet för Sverigedemokraterna än vad de ståndpunkter har som andra partier intar.

Det är belagt att det finns en väljarkorrespondens, och en stark sådan, mellan dessa partier. Men SD:s stöd ökade ju mellan 2006 och 2010, samtidigt som – just – Sahlin var S-ordförande, och bland de saker hon minst av allt kan anklagas för är att ha flirtat med främlingsfientliga opinioner. Det ser ju nästan ut som om orsakssambandet snarare skulle vara det motsatta än det forskarna hävdar.

Kanske handlar de kommunicerande kärlen mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna egentligen om något annat och djupare; motsatsparet modernitet och tradition. Så här efter kongressen framstår kontrasterna tydligt mellan Sahlins socialdemokrati och Juholts. I partiets väljarbas i Gästriklands industribygder, och på liknande orter ute i landet, började man under såväl Persson som Sahlin att allt mindre ”känna igen” sitt parti.

Juholt verkar ha slagit an de strängar som berör dessa kärnväljare. Han behöver kanske inte göra så mycket mer för att locka tillbaka de väljare som parkerat hos Sverigedemokraterna. Om Juholt i något tal påminner om Palmes starka engagemang i flykting- och invandrarfrågor så kanske det rentav kan få socialdemokrater som missnöjesröstat på SD att inte bara lämna dem utan att dessutom lämna kvar sina eventuellt förvärvade främlingsfientliga åsikter hos SD, i begrundan över att internationalism faktiskt är något som högaktades av just den socialdemokrati som de vill känna igen sig i.

Som ett av de sista länderna i Europa att få in ett främlingsfientligt parti i riksdagen har Sverige fördelen att kunna undvika misstag som gjorts i andra länder. Danmark är väl det mest exemplifierade. Men i ivern att undvika en dansk utveckling, där de andra partierna anpassar sin politik till ett främlingsfientligt parti, så bör man också akta sig för att begå det lika stora misstaget att anpassa sin politik så att man i varje fråga försöker tycka så mycket tvärtemot SD som möjligt. Det vore i lika hög grad att låta sig påverkas av främlingsfientliga krafter, fast omvänt.

Den självklara utgångspunkten när ett parti formar sin politik är att utgå från sin värdegrund. Det gäller inte bara Juholts parti utan alla.

Sverigedemokraterna bör inte ges ställningen av att vara något slags facit – om de tycker som vi, så måste vi ändra oss.

Mer läsning

Annons