Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håll öppet för MP – och S

/
  • Annie Lööf, C, Åsa Romson, MP, Jan Björklund, FP och Stefan Löfven, S, bör vårda relationerna så att inte samarbete efter valet 2014 omöjliggörs.

Annons

Det är helt rätt att regeringen bör samarbeta över blockgränsen, så Centerpartiets utspel i går om att bjuda in Miljöpartiet till samtal i ett par konkreta frågor är välkommet.

Att det är just Miljöpartiet som är föremålet för uppvaktningen är mindre konstigt. Miljöpartiet utnämndes redan i regeringsförklaringen som det parti som regeringen i första hand ska söka samverkan med.

Mer oväntat är i stället att det är Centerpartiet som står för inviten. Innan Miljöpartiet de gröna bildades 1981 var Centern ensamt på tronen som landets miljöparti. Miljöpartiet fungerade dock mer eller mindre som en avknoppning av Centern, som sedan dess aldrig gett upp konkurrensen om att ta tillbaka de gröna röster som förlorats till MP.

Med Miljöpartiet på andra sidan blockgränsen kunde Centern åtminstone ståta med att vara det ledande miljöpartiet på den borgerliga sidan. Detta vägde tungt när Centern år 2002 spräckte FP-ledaren Lars Leijonborgs försök att bilda en mittenregering med FP, KD, C och MP. Att inte ge miljöministerposten till MP hade i en sådan regeringskonstellation inte varit förhandlingsmässigt möjligt. Centern hade varit tvungen att avstå både den och kanske även någon annan grönkantad ministerpost till MP.

Sverige behöver mer avspända relationer över blockgränsen. Den tidigare så länge rådande situationen med två stabila regeringsalternativ – en S-regering i minoritet men med passivt och pålitligt stöd av V, och en borgerlig majoritetskoalition – finns inte längre i en situation med åtta partier i riksdagen. Kanske återuppstår den aldrig.

I andra länder, till exempel Finland och Tyskland, kan motsvarigheterna till S och M regera ihop. Detta förefaller komplett otänkbart i Sverige, trots att S och M nu blivit mer likadana än någonsin, och egentligen vore den mest naturliga av matematiskt möjliga blocköverskridande regeringar. Men de båda partierna behöver varandra som fiendebilder.

De steg som trots allt borde vara möjliga att tas är samarbete i enskilda frågor, så fler regeringspartier bör följa Centerns exempel, och addera tänkbara samarbetsfrågor, och även föra upp ytterligare ett parti på inbjudningslistan – Socialdemokraterna.

Valet 2014 kan ge ett valresultat som omöjliggör en traditionell blockregering. Varken alliansen eller de rödgröna skulle få majoritet, och i det senare fallet skulle en sådan knappast ens vara regeringsduglig, med tanke på att S, V och MP nu rört sig åt helt olika politiska håll.

Därför vore det bra om denna mandatperiod grundar en samtalston som inte river några broar för att okonventionella regeringsunderlag kan formas i riksdagen. Varken en alliansregering med MP eller en S-ledd regering utan V men med några av MP, FP, KD och C bör uteslutas.

Att hos såväl FP, KD och C, som hos S, hålla öppet för en S-mittenregering får inte ses som borgerlig illojalitet hos de borgerliga småpartierna, och inte dömas för förräderi inom arbetarrörelsen.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons