Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han (s)kjuts i sank

/

Annons

Med sådana hyvens kamrater som Håkan Juholt har behöver de borgerliga inte säga mycket.

Efter att S-ledaren intervjuats i Ekots lördagsintervju läcker sura sms från partivänner ut till media.

Anders Johansson, kommunalråd i Sigtuna och dessutom ledamot av partistyrelsen, är inte imponerad av Juholts insats. ”Det är så j-a illa”, skrev han efter intervjun i ett sms till flera partikamrater, enligt en stort uppslagen artikel i Expressen (dit uppenbarligen sms:en läckt). Vidare skriver Johansson: ”Jag tycker inte att detta är värdigt mitt fina parti och vet inte om jag vill vara en del av förfallet”.

Ändå var väl inte Juholt så kass i radion. Han låter åtminstone stridslysten. S-ledarens problem är dock att han verkar tvingas ägna mer tid åt strid inom sitt eget parti än gentemot huvudmotståndaren M.

Juholt tycks antingen inte vilja förstå, eller kanske inte ens överhuvudtaget förstå, djupet i den upprördhet hans väljare känt över hans optimistiskt sockrade hyresräkningar, och att den upprördheten sannolikt kommer att leva kvar lika länge som Tobleronen förföljde hans företrädare. Fingrar som nafsat i syltburkar är svårt att skölja av.

Att inte låtsas om upprördheten är i varje fall hans enda chans. Han kan inte åka runt på förlåt-turné ända in i valrörelsen. Likt humlan är han tvungen att helt enkelt inte vara medveten om att han inte kan flyga.

Enligt S-kommunalrådet Anders Johansson tog inte Juholt chansen till det gyllene tillfälle som radiointervjun gav att påminna om problemen med vinsterna i den privat drivna välfärden. Men det gjorde han väl visst, på ett hyfsat och konstruktivt sätt, med sitt utspel om en blocköverskridande överenskommelse om att begränsa vinstuttaget i till exempel privat äldreomsorg.

Det fanns väl värre knasigheter som hoppade ut under mustaschen, till exempel om hans fortsatta vägran att ställa upp i TV-debatter om han placeras på samma sida som Jimmie Åkesson.

Hör också på dessa: ”Jag förstärker mitt lag hela tiden.” ”Jag rekryterar ständigt goda människor runt omkring mig.” ”Som partiledare har jag ett ansvar att se till att de runt omkring mig kompletterar mig”.

Ja, det är ju väl känt att en sådan strategi krävs för ett gott ledarskap.

Men hittills har ju Juholt gjort precis motsatsen.

När han förra hösten förnekade rykten om att ha partiledarambitioner beskrev han sig själv träffande som alltför yvig och impulsiv för att kunna ikläda sig ett sådant ämbete. Dessutom har Juholt aldrig varit statsråd, och inte heller riktigt tillhört den innersta kretsen inom S, utan varit en lite bullrig outsider som nästan bara sysslat med försvarspolitik.

Han har en retorisk förmåga – men skulle, precis som han verkar ha kommit till insikt om nu, redan från början ha behövt stagas upp av en skog av raka furor från tidigare S-regeringar, samt kvalificerade partikanslister. Men i stället ”kalhögg” han det mesta av kvarvarande kompetens, dels för att belöna dem som stött honom i partiledarintrigerna, dels för att han kanske såg de centrala personerna i Sahlins lag som förbrukade.

Risken är nu att det kanske är för sent att locka tillbaka duktigt folk till en sjunkande skuta. Och inte ens alla som är kvar är lojala.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons