Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häng inte läpp, Löfven!

/

Annons

”Avtalet kommer sprida deflation!”. ”Race to the bottom - den solidariska lönepolitikens dödsryckning!”. ”Den svenska modellens hörnsten - den nyttiga strukturomvandlingen - pulveriseras!”. Det råder ingen hejd på domedagsreflexionerna kring den konjunkturanpassade arbetstidsförkortningen.

IF Metalls panikåtgärd för att rädda jobben i dessa kristider beskrivs som en iskall dödsdans av många. Uppgörelsen om att minska arbetstiden med upp till 20 procent, med motsvarande kostnadsminskning för företaget, splittrar LO-familjen, får ekonomiska bedömare och experter i svensk arbetsrätt att hyperventilera. Och oppositionen att konspirera.

Sven-Erik Österberg, S-gruppledare i riksdagen, skonar partikollegan och tillika IF Metalls ordförande Stefan Löfvén, genom att hamra in budskapet att det är Alliansregeringens sänkningar av ersättningsnivåerna i a-kassan och inte lågkonjunkturen som leder till lönedumpning.

Österberg vet innerst inne att avtalet, ett nödvändigt ont när en tiondel av IF Metalls medlemmar – eller 40 000 personer – är varslade, omöjligen kan tillskrivas regeringens politik. Krisen som får Metall att göra det ”fackligt omöjliga” och sidsteppa den svenska modellen handlar om globaliseringens villkor och en insikt om att krisen inte är hemmaproducerad, utan importerad på grund av kollapsade exportmarknader.

Genom att bita i det sura äpplet tar arbetsmarknadens parter samhällsansvar. Tanken är ju att företagen istället för att säga upp folk ska permittera och vidareutbilda, och därmed stå starkare när konjunkturen väl vänder uppåt.

Men visst, överenskommelsen innebär ett risktagande. Klarar facket lokalt att göra en klok analys av företagets möjlighet att överleva och plocka framtida marknadsandelar? Fördelarna med kriser är ju som bekant att de skiljer agnarna från vetet – svaga företag försvinner och bereder plats för mer dynamiska.

Risken är ju dessutom att den anställde först får betala med lägre lön och sedan lägre A-kassa om jobbet ändå ryker.

Men nöden har ingen lag, eller historia att hänvisa till. Och Metalls avtal, som andas mod och omsorg om medlemmarna, är faktiskt tidsbegränsat.

Vad kännetecknar den svenska modellen? Jo, starka fackförbund och fördelningspolitik. Beslutet om arbetstidsförkortningen manifesterar i viss mån Metalls tilltro till fördelningspolitiken då kollektiv lönesänkning prioriteras framför att var femte medlem förlorar jobbet.

Men tolkar man tonerna i den högljudda debatten får man intrycket av att Sveriges arbetskraft reas ut. Och, inte minst, att denna arbetskraft endast består av kollektivanslutna arbetare. För alla små- och medelstora företagare, med såväl skiftande inkomster som arbetstider, måste konsekvenserna av IF Metalls krisavtal mest symbolisera vardag.

Mer läsning

Annons