Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hårdvinklat

Annons

Förskingring är ett brott som nog de flesta inte tycker är en struntsak, särskilt om det berör väsentligt större belopp än småpengar och därtill ha utförts systematiskt och planerat. Möjligen skulle det betraktas som förmildrande om den som begått brottet oförskyllt har hamnat i någon slags akut ekonomisk paniksituation, annars snarare försvårande.

Men om en person som begått ett sådant brott skulle leva i hop, eller i sär, med en livskamrat, så skulle nog ingen tycka att den personen per automatik skulle vara moraliskt medskyldig.
Såvida inte vederbörande är partiledare.
Trots att Håkan Juholts särbos brott är osmakligt kan inte Juholt klandras för det. Av det enkla skälet att han inte begått det. (Och såvitt man får anta, inte heller varit införstådd med det – då hade det ju varit en annan sak.)

Finns det något som Juholt borde gjort annorlunda? Borde han gjort slut?
Det kan väl ingen tycka. Gränsfall är det däremot huruvida han borde berättat om sin kärestas brott för Socialdemokraternas valberedning. Men tänker man efter, så är det väl ändå principiellt fel att lämna ut en annan persons vandel till tredje person.
Givetvis har det nyhetsvärde att en partiledares partner begått ett mindre hedrande brott. Men ingen skugga bör falla över en oskyldig.
Däremot kan man reflektera över det löjligt låga straffet; 9 000 kronor i böter för upprepad och skamlös stöld.

Mer läsning

Annons