Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: Det råa judehatet mot Robert Aschberg visar att vi inte lärde oss någonting

Annons
DT:s krönikör Henrik Johansson: Det råa judehatet mot Robert Aschberg visar att vi inte lärde oss något

Den gångna helgen, 15-17 december, blev mörk - fylld av rasism och hat. En av de största vågorna av antisemitism som jag bevittnat har just sköljt över Sverige och trots att vi bara för någon vecka sedan högljutt diskuterade vikten att möta all rasism konsekvent så står vi här igen, tysta.

För att ge er lite bakgrund så avled en förhållandevis ung kille under fredagen, en kille som enligt egen utsago sysslade med ”medborgarjournalistik”.

Vi som lever i verkligheten skulle snarare kalla hans eftermäle för ett antisemitiskt, konspiratoriskt och hotfullt hopkok.

Redan 2015 postar ”medborgarjournalisten” en bild på Robert Aschberg med texten: ”Juden. Tiden är förbi då svensken kan kritisera de utvaldas planer ostraffat”.

Och precis som det hela började 2015, så blir hans sista alster en 40 minuter lång Youtubefilm om just Robert Aschberg. En film som från början till slut är sprängfylld av antisemitiska föreställningar.

”Medborgarjournalistens” plötsliga död tänder en gnista av sällan skådat slag. Inom loppet av en timme efter att nyheten har briserat så pekas flera personer och organisationer ut som skyldiga.

Huvudspåret är att Aschberg och den israeliska underrättelsetjänsten Mossad mördat ”medborgarjournalisten”.

Robert Aschberg drabbades av grov antisemitism. Foto: Per Larsson

Youtubefilmen som fram tills nu haft runt 20000 visningar får ny fart och har tre dygn senare 130000 visningar, över 2000 gillamarkeringar och 600 kommenterar.

Lägg därtill 143 sidor med spekulationer på Flashback som visats 600000 gånger. Exakt hur många tusen blogginlägg, delningar och kommentarer det finns i övriga sociala medier kan vi bara spekulera om.

Det hela kan inte annat än liknas vid en antisemitisk folkstorm.

Men låt oss spola tillbaka bandet en vecka. Då hade vi precis lämnat en helg bakom oss som även den kantats av antisemitiska slagord på olika gator i Sverige och en attack mot synagogan i Göteborg.

Under veckan som följde riktades anklagelser mot en samlad vänster om flathet och inkonsekvent agerande när rasism visade sig ha sitt ursprung i Mellanöstern.

Jag kan inte annat än hålla med, och jag har skrivit om det förut. Min egen rörelse har haft problem med att agera konsekvent i frågan, det är bara att erkänna och råda bot på.

Däremot blir jag inte nådigt frustrerad när jag - bara timmar efter att den sista tv-debatten om ämnet avslutats - ser exakt samma tystnad och inkonsekvens som vi just ägnat en vecka åt att diskutera.

Vi måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Att denna helgs flodvåg av antisemitism var mer fokuserade på en viss familj eller en viss organisation betyder inte att den är mindre allvarlig.

För när hotbilden mot familjen Aschberg och övriga personer eller organisationer som pekas ut som ”mördare” lagt sig, så står vi kvar med en rasistisk propaganda där judar pekas ut som en allsmäktig grupp med mord i sinnet och världsherravälde som mål.

En propaganda med potential att nå hundratusentals svenskar.

Ser man inte detta som ett allvarligt problem, ja då kan man åtminstone börja med att sitta mycket still i båten nästa gång antisemitism visar sitt fula tryne på Malmös gator eller i form av en attack mot en synagoga!

Kom ihåg att ingen av dessa händelser sker i ett vakuum.

Det är vår tystnad, andras propaganda och indoktrinering som krattar manegen för nästa terrorist med rasistiskt motiv.

Får jag sia om framtiden är det just en sån här gnista som har potential att tända krutdurken.

Henrik Johansson

Mer läsning

Annons