Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Herkules vs tsunamin

Annons

Katastrof- och olycksberedskap kan bara fungera om det finns kompetent och tränad ledning. Det får inte råda någon oklarhet om ansvarsgränserna.

När det norska Herkulesplanet försvann väster om Kiruna leddes spaningsarbetet för att hitta flygplanet från den nationella sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg. När haveriplatsen var lokaliserad övergick ledningsansvaret till polismyndigheten i Norrbotten.

Uppgiften att söka klarhet om vad som skedde ligger på den svenska haverikommission, som förstärkts med norsk expertis. Ingen norsk general flög till Kiruna, just för att inte riskera att det kunde uppfattas som försök att påverka ledningen.

Arbetet bedrevs under mycket svåra yttre förhållanden. Även om flera slags enheter från olika länder deltog visste alla att det i varje skede fanns en ledning som stod för samordning, överblick och beslutsfattande.

Två exempel på ledningskollaps i Sverige var den häpnadsväckande serien av grava misstag i spaningen efter Olof Palmes mördare och den närmast totala handlingsförlamningen på central nivå efter tsunamin.

Stats- och utrikesministrarna, statsrådsberedningen, olika departement, socialstyrelsen och andra myndigheter visade sig helt oförmögna att agera.

Den kommission som sedan fick undersöka senfärdighet, förvirring och oförmåga att fatta svenska beslut efter tsunamin 2004 fann häpnadsväckande inkompetens i hanteringen, från statsminister Göran Persson och neråt. Till stor del för att man inte övat.

I lägen då det gäller att snabbt fatta rätt beslut får det inte råda någon oklarhet om vem har befogenhet och ansvar. Göran Perssons självöverskattning gjorde han varit helt ointresserad av att delta i övningar i katastrofberedskap.

Bilden av honom kommer för all framtid att påverkas av förvirringen efter tsunamin.

Hans Lindblad

Mer läsning

Annons