Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historielöshet

Annons

Är moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten en simpel historieförfalskare genom sitt påstående att högern var pådrivande i rösträttskampen? Kanske inte, mest verkar hon vara okunnig om den långa och hårda striden för och emot demokrati i Sverige.

Sverige blev allra sist i Norden med att införa allmän rösträtt. Varför? – om nu högern enligt Arkensten arbetat för demokrati på samma sätt som liberaler och socialdemokrater (vars sympatisörer till stor del förvägrades rösträtt).

Finland fick rösträtt flera år innan, så till och med Finlands storfurste, den ryske tsaren, gick med på det som familjen Bernadotte och högerpartiet skydde som pesten för svensk del.

Liberalen Karl Staaffs första regering 1905-06 lade fram ett rösträttsförslag som godkändes av den direktvalda andra kammaren med dess majoritet av liberaler och socialdemokrater.

Men förslaget fälldes i den landstingsvalda första kammaren där högern till följd av den inkomst- och förmögenhetsgraderade kommunala rösträtten hade en förkrossande majoritet.

I Norge genomdrev liberalerna parlamentarism 1884, medan Gustav V i Sverige genom sin borggårdskupp 30 år senare avskedade ministären Staaff.

Den följande kungaministären orsakade svår hungersnöd, vilket ledde till upplopp i bland annat Bomhus.

Läget var allvarligt, och kungen fann 1917 ingen annan utväg än att be den nye liberale ledaren Nils Edén bilda regering. Edén åtog sig uppdraget, men bara på villkor att kungen upphörde med att ha högerledarna som sina hemliga rådgivare. Edén bildade koalition med socialdemokraterna och kunde hösten 1918 lägga fram en principproposition om kvinnlig rösträtt till riksdagen samt allmän och lika rösträtt i kommuner och landsting. (Förslaget skrevs av justitieminister Eliel Löfgren, student i Gävle 1891).

Högerledarna ville stoppa också det förslaget. I det läget vädjade Gustaf V, trots sin och drottning Viktorias fanatiska antidemokratism, bakom kulisserna till högern att lägga ned sina röster i första kammaren. Helt enkelt för att många gjorde bedömningen att om hoppet om demokrati grusades ännu en gång skulle det utlösa en folklig vrede och revolution som inte bara skulle störta första kammaren utan också monarkin, som just skedde i Tyskland. Den ängsliga kungen sades redan packat sina väskor.

Genom att högern, ytterst motvilligt, lade ned sina röster bifölls Edéns proposition i båda kamrarna. Efter erforderliga följdbeslut åren därpå kunde de första demokratiska kommunalvalen hållas 1919 och kvinnor rösta i riksdagsval 1921.

Jag vill återkomma till mysteriet hur den moderata partisekreteraren och förmodligen många med henne kunnat passera svensk skola utan att lära sig ett uns om hur demokratin infördes.

Motsvarande okunskap vore helt otänkbar i Norge.

HANS LINDBLAD

Krönikör

Mer läsning

Annons