Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyckleri i matlandet

/

Annons

Det är slående hur mycket av den dagliga debatten, både i Sverige och på europeisk nivå, som har med mat att göra. Det gäller dels det uppmärksammade matslöseriet, dels frågan om hur våra djur bör hållas och slaktas. Även de nya landsbygdsprogrammen, vars regelverk jag nu är med om att utforma, har en tydlig koppling till mat. Vårt lokala kulturlandskap är till exempel beroende av kossor som håller hagmarkerna öppna.

Detta har fått mig att fundera, för trots min ålder och mina många år i mat-och-djur-debatten måste jag erkänna att jag står oförstående inför en del saker i dagens Matsverige.

Sverige verkar till ytan vara kanske Europas mest matintresserade land: sedan flera år tillbaka har det getts ut en kokbok om dagen. Varenda tv-kanal har matprogram, varje tidning har recept och dessutom finns det hundratals bloggar som bara handlar om matlagning. Vi tycks, kort sagt, ha en nästan pornografisk inställning till mat.

Undersökningar påstår att svenska konsumenter köper ekologisk, närodlad mat utan e-nummer, och alla är ytterligt måna om att kött och mjölk kommer från glada, friska och välmående djur. Regeringen har tagit fasta på detta, och delar ut några miljoner kronor till projekt ”Matlandet” för att samordna och skapa lite kommersiella framgångar för denna sagolika matnation.

Men hur ser verkligheten ut? Speglas vårt frosseri av matpornografi i vår konsumtion? Eller slutar denna passionerade kärlek för närodlat, hög djurvälfärd, och ekologiskt vid kassan? Varför är det så stor skillnad mellan vad vi säger oss vilja och göra, och det vi i verkligheten gör?

Det svenska jordbruket minskar, trots att vår konsumtion av kött ökar. Bönderna klarar inte den direkta priskonkurrensen. Det beror delvis på att den svenska djurskyddslagen ökar kostnaderna för bönderna jämfört med andra inom EU. Men därtill kommer att den svenska grisbonden nästan alltid får sämre betalt för de grisar som levereras till slakt, än vad den danska eller tyska bonden får. Trots detta är det svenska fläsket betydligt dyrare i butik än det extraprisfläsk som oftast kommer från just Danmark eller Tyskland.

Tycker jag då som liberal EU-parlamentariker att vi bara ska köpa svenskt? Nej, inte riktigt så, men jag tycker att vi bör leva som vi lär. Det finns tämligen enkla mått på djurvälfärd som kan hjälpa oss när vi ska ta ställning i butiken. Ett är användningen av antibiotika. Sverige använder ungefär hälften så mycket som Danmark, räknat per ton biomassa (i övriga länder har man ingen kontroll på detta). Ett annat är att grisen har svansen kvar när det är dags för slakt. Där vet vi att man i Danmark och Tyskland, i strid mot EU:s regler, rutinmässigt klipper svansarna av grisarna.

Genom att leva som vi lär, och verkligen värdesätta maten, skulle vi inte bara bidra till en bättre resursanvändning utan även till en bättre djurhållning och en levande landsbygd.

MARIT PAULSEN

Europaparlamentariker, FP

Mer läsning

Annons