Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I festfixarnas värld

/

Regeringen har släppt sin myndigheter vind för våg, säger socialdemokraten Morgan Johansson, justitieutskottets ordförande, med anledning av de skandaler som avslöjats under sommaren.

Annons

Dagens Nyheter har gjort ett berömvärt arbete med sina avslöjande artiklar. Tidningen har resurser att sätta journalister på grävjobb av det här slaget och det seriösa anslaget i verksamheten är betydelsefullt i tidningarnas uppdrag att granska överheten.

Tidningar är, om nu någon trodde annat, till för att bevaka demokratin i alla dess former. Och det har gång på gång visat sig att det som kallas revision inte fungerar. Det är journalister som vänder ut och in på verksamheter som slår larm. Varför har inga revisorer sagt ett knyst om alla de verk och myndigheter som nu ertappats med fingrarna i syltburken? Och varför har ingen revision noterat att kunskaperna om vanlig, enkel, hederlig bokföring saknas i uppseendeväckande grad bland chefspersoner? Svaret är förstås att internrevisionerna inte utförs eller försvinner i en skrivbordslåda och riksrevisionen fungerar inte som den ska.

Om medicinen i dagsläget är att regeringen granskar alla myndigheter som Morgan Johansson föreslår är osäkert. Det ska i sammanhanget sägas att Socialdemokraterna inte ska försöka skära alltför många pipor i vassen, myndighetsattityderna har vuxit fram också från det socialdemokratiska maktinnehavet.

Men Morgan Johanssons attack ska ändå ställas bredvid Fredrik Reinfeldts mesiga uttalanden att de skandaler som redovisats bara är enstaka händelser. Hur vet han det om ingen rejäl översyn görs? Han har uppenbarligen stöd av civilministern, kristdemokraten Stefan Attefall, som verkar helt bestört över misstanken att övervakningen av myndigheterna inte skulle vara fullödig.

En sådan här överhetsattityd som präglar avslöjandena är naturligtvis ingenting som plötsligt poppat upp. Sådana här attityder växer fram bland folk som har makt och som är beredda att utöva den lite hur som helst. Lönerna, förmånerna, pensionerna, arbetstryggheten och så vidare är andra delar av det som den offentliga adeln ser som naturligt.

Reaktionerna mot slöseriet, som till vissa delar kan misstänkas vara kriminellt, ska inte karaktäriseras som avundsjuka. Den stora allmänheten har ett kollektivt samvete, en kollektiv moral, som säger att slöseri av det här slaget – väl uppbackat av så kallade festfixare – inte ska förekomma. Halvdana skådisar har till exempel fått jättelika gager för att stå på festscenerna i några minuter. Det är svårt att förstå men det ingår naturligt i festfixarvärlden, långt borta från allmogens vardag.

Sådant här gynnar förakt för dels statlig administration, dels för de politiker som inte granskar och ingriper. Det är allvarligt och sannolikt finns det många fler lik i garderoberna.

TORD BERGKVIST

Mer läsning

Annons