Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte på min bakgård!

Annons

en enkel ekvation att klara Sveriges elförsörjning. Ansvariga politiker ställs ofrånkomligen inför svåra avvägningar. Exempel: vill vi använda kärnkraft som energikälla - och det vill vi - så kan vi inte säga kategoriskt nej till uranbrytning. Naturligtvis är det helt avgörande att gruvnäringen möter högt ställda miljökrav. Däremot går det inte att försvara dubbelmoralen i att tillåta nya reaktorer och samtidigt ställa sig avvisande till uranbrytning på hemmaplan.

Överhuvudtaget är det ett tema som kommer igen i energipolitiken och som inom statsvetenskapen kallas ”NIMBY” efter engelska Not In My Backyard, inte på min bakgård.

Såväl när det gäller kärnkraften som förnybara energislag. Allra helst vill man äta energikakan och ha den kvar. Att bygga ut vattenkraften är exempelvis tabu för svenska politiker. När det kommer an på vindkraften är den inte heller okontroversiell.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tänker sig att vindkraftens elproduktion ska komma upp i en nivå runt 25 terawattimmar år 2020. Glädjande nog ser det ut som om industrin är på god väg att förverkliga regeringens vision – med råge. Skulle det vara praktiskt genomförbart att bygga alla i dag planerade vindmöllor innebär det att man kommer upp i 55 terawattimmar.

Problemet med vindkraften är emellertid att den av många uppfattas som ett hot mot boendemiljön. Vindkraftsparker ses som en allt annat än välkommen granne.

Vi behöver fler politiker som vågar fatta obekväma beslut. Alla kan inte bli nöjda.

Mer läsning

Annons