Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Israels kungamakare

/

Annons

fortfarande regererar efter tisdagens parlamentsval i Israel så noteras en högerkantring av politiken. För trots att den formella segraren är utrikesminister Tzipi Livni, vars valspurt lyckades samla flest mandat till mittenpartiet Kadima, har högerledare Benjamin Netanyahu en större chans att få majoritet i Knesset.

Symptomatiskt för de högervindar som blåser är att ultranationalisten Avigdor Lieberman – Israels svar på Jean-Marie Le Pen – vars högerparti Yisrael Beitenu nu är det tredje största, sitter som kungamakare med sina 15 mandat. Och därmed kommer med största sannolikhet Likuds ledare Netanyahu att få i uppdrag av president Shimon Peres att bilda regering.

bådar inte gott för fredsförhandlingarna. Falangen motsätter sig alla nödvändiga element i processen: en fungerande tvåstatslösning, ett definitivt tillbakadragande av bosättningarna på Västbanken, en delning av Jerusalem och eftergifter vad gäller Golanhöjderna.

Budskapet under Netanyahus valrörelse var att han koncentrerar sig mer på en hantering av konflikten med palestinierna än ett avslut genom förhandlingar i enlighet med Arabförbundets fredsplan från 2002.

till valresultatet finner man i historien från 1948 till dags dato. Det politiska landskapet värderas ständigt mot Israels suveränitet och säkerhetsfrågan. Liksom PLO-ledaren Yasser Arafats nej till Bill Clintons fredsplan stärkte högern under Ariel Sharon har Hamas och Hizbollah återigen underminerat labourledaren Ehud Baraks trovärdighet.

Missnöjet med Barak handlar om oförmågan att korrekt bedöma den palestinska motpartens avsikter; utfrysningen av Arafat bidrog i förlängningen till det maktvakuum som sonderade terrängen för Hamas.

Även om president Barack Obama, som sitter på nyckeln till fredsprocessen, engagerar sig helhjärtat i Mellanösternfrågan utifrån nya utgångspunkter så kommer motståndet att vara hårt. Trots insikten att fred inte gick via Bagdad har sjunkit in i Washington och trots Obamaadministrationens feta politiska kapital så gör splittringen mellan Hamas och Fatah, det minskade stödet för president Mahmoud Abbas och den förestående svaga koalitionsregeringen, positionerna mer låsta än på länge.

Nu väntar kohandel och ett intensivt schackrande bakom kulisserna inför regeringsbildningen. Å ena sidan finns en risk att premiärministern tas som gisslan av Beiteinu vilket innebär ett utdraget politiskt limbo med eftergifter gentemot palestinierna skjutna på en oviss framtid. Å andra sidan skulle en koalition mellan Kadima, Likud och Arbetarpartiet undergräva den oppositionskraft som en allians mellan Kadima och Arbetarpartiet skulle kunna utgöra.

undergräva fredsprocessen. Men den palestinsk-israeliska tragedin handlar lika mycket om arabvärldens ovilja att kompromissa med judarna. Med andra ord, fredstanken är inte realistisk så länge Hamas vill utplåna Israel från jordens yta.

GD 14 FEBRUARI 2009

Mer läsning

Annons