Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Japan bör avveckla sin kolkraft

/

Det är i dag ett år sedan Japan drabbades av den fruktansvärda jordbävningen och tsunamin, samt kärnkraftsolyckan i Fukushima.

Annons

I sviterna av jordbävningen och tsunamin dog omkring 17 000 människor. Ytterligare 3 000 är ännu saknade, sannolikt döda de också. I samband med kärnkraftsolyckan dog två (2) personer. Alla andra som arbetade vid kärnkraftverket räddade sig till den tsunamisäkrade byggnad som stod klar 2010.

Den som bara med ett halvt öra följt nyhetsrapporteringen kring olyckan i Japan kan nog tro att proportionerna är omvända – att 20 000 dog av radioaktiv strålning, och två av tsunamin.

Vi tycks mäta olyckor och dödsfall med olika måttstockar. Att dö av förgiftning eller någon mystisk, osynlig strålning ses nog av många som värre än att dö till exempel i en trafikolycka. Det senare är på något sätt lättare att greppa. Det är därför som media ger kärnkraftsolyckan betydligt större uppmärksamhet än naturkatastrofen, trots att den senare orsakade 10 000 gånger fler döda.

Men att väga två döda mot 20 000 är inte heller en pedagogiskt särskilt enkel uppgift, utan att framstå som cynisk och ge intryck av att man tycker att två döda är försumbart.

Ändå är det just detta man måste göra. Samhället måste väga risker och möjligheter mot varandra, i arbetet för mänsklighetens och allt levandes bästa.

I stället görs precis det motsatta. Till och med i ett så välrenommerat vetenskapsmagasin som det i radions P1 formulerades i fredags frågan på det lika vanliga som idiotiska sättet:

”Är kärnkraften farlig?”

Representanten från Greenpeace svarade ja. En professor i kärnteknik svarade nej.

Ja, vad hade programledaren väntat sig?

Naturligtvis är kärnkraften farlig. Ännu farligare, statistiskt sett, är att sätta sig bakom ratten och skjutsa barnen till skolan. Omvänt så är inte heller att ta en tugga av ett äpple ofarligt. Man kan sätta i halsen och dö. Det finns till och med en mikroskopisk sannolikhet för att det kan gå bra att mixtra med klimatet så att jorden upphettas med fyra-fem grader. Människan som art kanske kan överleva i ett Medelhavsklimat på Antarktis, även utan sol halva året, eller åtminstone andra livsformer.

Varje diskussion om kärnkraftens vara eller inte vara blir intellektuellt ohederlig om den avskärmas från sitt sammanhang, det vill säga såsom ett av flera möjliga sätt att producera energi, med olika grad och art av risker.

Konsumentprodukten av energitillverkning är, till skillnad från nästan alla andra varor och tjänster, exakt jämförbar. En terawattimme (TWh) elektricitet är exakt densamma, oavsett om den tillverkas med sol, vind, uran eller kol.

En avvecklad TWh kärnkraft kan alltså ersättas med en TWh nyproducerad vindkraft – eller kolkraft. Det som skiljer är produktionssättets ekonomiska, sociala, och miljömässiga kostnader och konsekvenser, samt dess tillförlitlighet (tillgång på blåst, solsken, regnväder eller bränsle).

Ofta ställs frågan om huruvida kärnkraft kan ersättas med förnybara energikällor.

Svenska Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet, med flera, jublar över att Tyskland fattat ett sådant beslut. FP-ledaren Jan Björklund invänder att det kommer att innebära mer rysk gas.

Men inte heller Björklund för rätt debatt. Den relevanta frågan är ju: om det går att ersätta Tysklands hela kärnkraftsproduktion med förnybar energi – varför då inte i stället ersätta motsvarande mängd tysk kolkraft?

En avvecklad TWh kärnkraft innebär en icke-avvecklad TWh fossilkraft. Detta i sin tur innebär en bortslösad möjlighet att minska ökningen av växthusgaser i atmosfären.

Ingen energidebatt är meningsfull om man inte först tar ställning mellan vad som är farligast för mänskligheten: Fukushimaolyckor eller klimathazard.

Jag har inte sett ett enda exempel på att någon miljöorganisation gjort detta oundvikliga ställningstagande. Inte ett enda. Någonsin.

Olyckligtvis har jag lyckats förlägga min vårstädningsledighet just till kommande vecka, så frustrerande nog kan jag inte svara på webbkommentarer förrän nästa måndag.

Men å andra sidan kanske undret sker på denna vecka att sådana som Miljöpartiet och Svenska Naturskyddsföreningen klarlägger en ståndpunkt om vad som ska börja avvecklas först, globalt sett: kärnkraft eller fossilkraft?

Inte heller att ta en tugga av ett äpple ofarligt. Man kan sätta i halsen och dö.

Mer läsning

Annons