Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholt räddade M från drev

/
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt slapp mediedrev trots tre klavertramp, tack vare Håkan Juholts fadäser.

Annons

När det går dåligt för partier läggs regelmässigt en stor del av skulden på de infernaliska medierna.

”Borgarpressen” dominerar ju stort över A-pressen, muttrar förbittrade S-aktiva i dessa dagar, men glömmer att tidningar bara har en (1) sida som är ideologiskt färgad, att landets största tidning Aftonbladet är S-märkt men trots det deltar i samma ”drev”, att inga radio- och TV-kanaler har politiska förtecken, och att ett helt anarkistiskt internet finns nuförtiden.

Man glömmer också mediedrev mot till exempel moderatledaren Bo Lundgren i valet 2002 (Janne Josefssons valstuge-wallraffande), mot Thorbjörn Fälldin på 70-talet (Aftonbladet utmålade honom som mentalpatient), samt att borgerliga tidningar var många fler och större än de S-märkta även under de 44 år som Socialdemokraterna regerade oavbrutet, utan att det påverkade negativt partiets stabila opinionsstöd på drygt 45 procent.

Det må vara smickrande, men socialdemokrater har en tendens att kraftigt övervärdera liberala ledarskribenters makt.

Medielogiken har sina egna lagar, och en är att det bara finns plats för ett ”drev” åt gången. Moderaterna har på kort tid lyckats göra tre högljudda klavertramp, men sluppit undan väldigt billigt.

Först var det partiets idéprogram, där man försökte ta åt sig äran av att ha infört demokrati i Sverige och deltagit i motståndet mot apartheid i Sydafrika. En flagrant historieförfalskning, eftersom det var precis tvärtom.

När partisekreteraren Sofia Arkelsten ombads av medierna att förklara detta, bad hon lite generat att få återkomma. Partiledare Reinfeldts närmaste medarbetare behövde kolla upp hur det verkligen förhöll sig – hennes allmänbildning räckte inte till.

Kort därefter briserade Caremaskandalen och M såg sig panikslagna att snabbt visa handlingskraft. Men uppenbarligen var man tom på idéer. Lösningen blev att i en debattartikel (i DN den 14/11), med samma Arkelsten som författare, tillsammans med M:s äldrepolitiska talesperson, kopiera delar av Kristdemokraternas äldrepolitik – ordagrant – och framföra den som sin.

Och i förra veckan framförde självaste statsministern felaktigheter om den svenska ekonomin.

”Sverige är ensamt i Europa om överskott och balans i ekonomin de senaste två åren”, hävdade statsministern i en intervju i SVT för en vecka sedan.

Men det stämde ju inte. Sverige är varken ensamt eller har gått med överskott båda åren, faktakollade Svenska Dagbladet den 17/1. Även Estland, Norge och Schweiz gick med överskott, och 2010 gick Sverige tvärtemot vad Reinfeldt hävdade med underskott, om än litet.

Konfronterad med felaktigheterna visade Fredrik Reinfeldt med ett citronaktigt leende i SVT att han tyckte att invändningarna var småaktiga, och att han ”gärna tar den här typen av diskussioner”.

Därmed lät sig reportern nöjas. Inga följdfrågor.

Ännu mer arroganta var de moderata kommentarerna till stölden av lillebror KD:s äldrepolitik. Mats Gerdau tyckte i Aftonbladet den 17/11 att KD skulle ”vara glada för att deras budskap kom ut” och att deras (lama) protester var ”tramsiga”.

Tänk tanken att Håkan Juholt hade sagt att Socialdemokraterna var de som på 1960-talet införde den svenska miljöpolitiken, när S i stället som hårdast drev vattenkrafts- och motorvägsutbyggnad, och jämnade stadskärnor med marken för att bygga P-hus och Domuskolosser. (Gävle är ett fint exempel).

Tänk vidare att Juholt skulle ha klippt ut Vänsterpartiets ekonomiska politik och klistrat in i partiets budgetmotion, när nöden var som störst.

Och att det vore Juholt, och inte Reinfeldt, som haft fel siffror om Sveriges ekonomi.

Inga av de nämnda tre fadäserna borde Moderaterna ha kunnat komma undan med.

En statsminister kan inte svepa runt med ungefärligheter när det gäller ekonomiska fundamenta, i synnerhet inte som hans huvudnummer är sin regerings förträffliga koll på rikets finanser.

Ett demokratiskt parti kan inte ägna sig åt historierevisionism, inte heller om den är oavsiktlig (= okunnighet).

Ingen har förvisso copywrite på idéer, men att stjäla direkta texter som regeringskamrater lagt stor möda på att ta fram är inte hederligt.

Att Moderaterna klarade sig oskadda igenom detta beror dock på att Juholts tabbar var många fler, och systematiska.

Tur och slump måste också vara på ens sida i politiken.

Mer läsning

Annons