Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholts kris av tidigare datum

/

Annons

är krutröken har lagt sig får man se vad som varit rätt och fel”, sa Håkan Juholt på sedvanligt Håkan Juholtvis när han på fredagsmorgonen anlände till sosseborgen på Sveavägen i Stockholm för att ha möte med verkställande utskottet. Ett ärende stod på föredragningslistan: problemet Juholt.

Från frälsare till problem på sju månader.

Extrakongressen hölls i mars. Kongressombuden var där som levande rekvisita, till för att enigt välja ny partiledare och för att jublande ge stående ovationer. Kongressen var – förutom beslutspunkterna med personval – en tredagarspeppning av partiet med nye partiledaren som huvudperson.

Det lyckades till en början. Juholt är en bra och humoristisk talare om än med en väl stor förkärlek för klyschor. Det Juholtiska språket innehåller många sådana blandade med citat från amerikanska favoritmusiker. We won´t back down, citerade han Tom Petty under kongressen med den något fritt översatta innebörden: vi viker inte ner oss.

Juholts installationstal på kongressen började och slutade med Palmecitat, allt för att visa att han minsann är en sosse av den gamla goda sorten. Juholts inmarsch försåg det sargade och splittrade socialdemokratiska partiet med hopp och han lovade att snart återkomma med den konkreta politik som skulle se till att fylla igen de kvarvarande sprickorna.

Förväntningarna som han byggde upp om sig själv och sitt ledarskap under kongressen och tiden efter ökade ytterligare för varje klyscha, varje löfte om förändring som Juholt kom med. Så småningom vill väljare och partimedlemmar har mer än bara klyschor men istället för att gå från klarhet till klarhet har förvirringen och besvikelsen tilltagit i partiet.

S-ledarens kris började redan innan Juholtbomben briserade för en vecka sedan och spred förödelse i form av hyresbidragsfusk och felaktiga reseräkningar.

Juholts velande kring Libyeninsatsen, osämjan kring skuggbudgeten och vaga besked om politiken (var god dröj-filosofin har fortsatt att dominera) har bidragit till att förtroendet för Håkan Juholt redan var försvagat i partiet. En god ledare som lyckats komma någon vart med sin socialdemokratiska vision, som enat partiet och vunnit sina partimedlemmars hjärtan hade haft en lättare situation där han stod i drevets epicentrum. Nu har kritiken – på ett för socialdemokraterna okarakteristiskt sätt – varit massiv och åtskilliga namnkunniga socialdemokrater har till och med krävt hans avgång.

Än så länge har de inte fått gehör.

Det verkställande utskottet, VU, uttalade på fredagseftermiddagen sitt fortsatta stöd för partiledaren. Någon timme senare kom beskedet att förundersökningen mot Juholt lagts ner av åklagaren (var det verkligen en slump att de båda händelserna sammanföll?).

Även om det inte väckts något åtal kvarstår många frågor. Kände Juholt verkligen inte till reglerna? Tja, där står ju ord mot ord och misstanken kommer att dröja kvar. Stämpeln som girig blir under alla omständigheter svår att tvätta bort.

Att förundersökningen mot Juholt skulle läggas ner var väntat. Nästan lika väntat var det att VU skulle ge partiledaren en andra chans. Det sitter långt inne att omedelbart riva upp ett fattat beslut och vem skulle i så fall efterträda Juholt? Valet av honom var ju en nödlösning i brist på andra kandidater och det är heller knappast troligt att partiet skulle orka med ytterligare en process för att hitta en ny partiledare.

Socialdemokraterna ute i landet ska nu blidkas genom att partiledaren ska göra en turné i ödmjukhetens tecken där Juholt ska få förklara sig och svara på frågor från medlemmar och väljare.

Håkan Juholt ska nu inte bara återupprätta sitt sargade rykte. Han måste också lyckas med det som han hittills misslyckats med: att ena partiet, föra det framåt och presentera socialdemokratisk politik för framtiden.

Stämpeln som girig blir under alla omständigheter svår att tvätta bort.

Mer läsning

Annons