Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholts öde åter på spel

/
  • Partikongressen valde Juholt. Nu riskerar han att avsättas av vilket partiorgan som helst som råkar sammanträda.

Annons

I demokratiska organisationer – folkrörelser, partier och liknande – är det organisationens högsta organ som tillsätter organisationens högsta företrädare.

Detta högsta organ brukar kallas kongress, stämma eller liknande. Den ordförande som väljs har kongressens mandat att leda organisationen till nästa kongress. Denna är då fri att omvälja, eller inte omvälja, sin ordförande.

Kongressen utser också en styrelse som har att fatta beslut mellan varje kongress. Styrelsen i sin tur utser ofta en mindre grupp till vilken löpande, mindre ärenden delegeras, vanligen kallat arbetsutskott eller verkställande utskott (VU).

Att tillsätta – eller avsätta – organisationens kongressvalda ordförande tillhör dock inte den typen av löpande mindre ärenden.

Ändå är det så som det socialdemokratiska partiet kommit att fungera för närvarande.

Det förprogrammerade svaret från ledamöter i partiets verkställande utskott och andra framträdande partipersonligheter på den senaste tidens repetitiva fråga från journalister: – ”Har du förtroende för Håkan Juholt?” – är att hänvisa till att man har förtroende för partiets verkställande utskott, och detta organs beslut om att ge förtroende för Håkan Juholt.

Som robotar har först Thomas Östros, sedan Sven-Erik Österberg och förre SSU-ordföranden och tidigare Gävlebon Ardalan Shekarabi avgett samma svar, närapå att det tycks samordnat.

Svaret i sig är, som många konstaterat, dubbeltydigt. Österberg och de andra svarar ju inte på den egentligt avsedda frågan om de personligen har förtroende för partiordföranden. Översatt till svenska, från socialdemokratiskt politikerspråk, betyder ju ett sådant icke-svar: – Nej.

Det som de inte säger är alltså anmärkningsvärt.

Men lika anmärkningsvärt är vad de faktiskt säger.

Vad de uttryckligen uttalar förtroende för är partiets tredjehandsorgan VU:s ”beslut” att ”låta” Juholt ”få” stanna på sin post.

Det innebär, enligt det interndemokratiska protokollet, att de uttalar förtroende för att ett lägre stående organ tagit sig friheten att ta över partiets högsta organs viktigaste uppgift.

För en utomstående kan detta tyckas som formalistiskt hårklyveri, men för det socialdemokratiska partiet, som sätter sådan ära i partiets organisationshierarki, är detta oerhört.

Rent praktiskt får det följden att varje gång som ett centralt partiorgan sammanträder – må vara VU, partistyrelsen eller som nu i helgen partiets förtroenderåd – står partiledarens förtroende på spel. (Eller åtminstone triggas media att spekulera i detta.)

Förtroenderådet äger lika lite som andra partiorgan underställda kongressen frågan om att avgöra partiordförandens öde, men rådet har genom sin tunga regionala förankring en betydande representativ och moralisk legitimitet.

I helgen löper således Juholt – ånyo – risk att avsättas, bara genom korridorintriger eller över en fikarast.

Och om inte så sker denna gång, så kvarstår samma risk på nästa VU, eller nästa partistyrelse, eller nästa...

En sådan situation kan omöjligen vara hållbar i längden.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons