Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julen gör fattigdom tydlig

Julen är inte bara en tid då många av oss spenderar stora pengar på julklappar och allt annat som numera hör julen till.

Annons

Under julen skänker vi mer pengar än vanligt till välgörenhet. Fattigdomen är i stora delar av världen hjärtskärande året runt, men står så här års i skarp kontrast till vår hängivenhet till julens mest kommersiella aspekter och vi påminns om att julens tindrande sorglöshet inte omfattar alla.

Frälsningsarmén fick förra julen in 12,1 miljoner kronor på sitt 90-konto och SOS Barnbyar 13,5 miljoner kronor. En rejäl ökning jämfört med året innan för dem båda. Även andra organisationer – Röda Korset, Unicef och Rädda barnen bland andra – berättade om mer insamlade pengar än någonsin. Det ser ut att bli likadant i år.

I juletid blir det också extra tydligt med den mer närliggande fattigdomen. Den som inte handlar om basala saker, i Sverige får alla mat i magen och tak över huvudet, men som för den som är drabbad ändå gör ont.

För ont gör det att se att ens barns kompisar får det som står på listan samtidigt som det egna barnet kanske inte ens gör en önskelista. Vad är vitsen, när mamma ändå inte har råd? Och det gör ont att komma till skolan efter jullovet och höra om klasskompisarna som fått skidor, tv-spel och I-pads när man själv fick några småsaker om ens något.

Julen får den som har ont om pengar att känna sig extra fattig.

Diakonirådet i Gävle vittnar om att trycket ökar på den sociala verksamheten i december. Under veckorna före jul ökar antalet besökare med 50 procent, skriver Gefle Dagblad om i dag på nyhetsplats.

Det är helt enkelt många som inte har den ekonomi som behövs för att klara julen. Tack vare avkastningen från egna fonder och donationer kan Diakonirådet dela ut matkuponger och presentkort på julklappar. Många andra organisationer försöker också hjälpa till och dessa organisationer och de eldsjälar som jobbar där förtjänar allt beröm. Det är också glädjande att så många vill hjälpa, även om det – handen på hjärtat – väl ofta är det dåliga samvetet över den egna överdrivna konsumtionen som skapar givmildheten.

Men det är inte bara kyrkor, social och organisationer som ska fundera över den fattigdom som blir så tydlig så här års.

I de familjer som i Sverige definieras som fattiga är den minsta gemensamma nämnaren jobben. Eller rättare sagt, avsaknad av jobb. Det behövs en offensiv jobbpolitik för att skapa fler jobb åt alla är en politik mot fattigdom.

Men jobblinjen i all ära. Många av dem som definieras som fattiga lever också med en ensamstående förälder, vanligtvis mamman. Underhållsbidraget som betalas av den ena föräldern (vanligtvis pappan) till den förälder som har det största ansvaret för barnet har mer eller mindre legat still de senaste 20 åren. Det har höjts med en hundralapp sedan 1994 och ligger i dag på 1273 kronor. Det beloppet måste höjas och sedan fortsätta att räknas upp med inflationen.

Att vissa har råd med mer än andra är i sig inget konstigt. Höginkomsttagare och dess barn har en högre materiell standard än barn i ekonomiskt utsatta familjer. Men det är ingen självklar naturlag att det alltid måste finnas fattiga.

Mer läsning

Annons