Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kära Dagbok!

/

Jag har många gånger skrivit om sociala medier och hur de av vissa används som en slags moralisk frizon.

Annons

Saker som man aldrig skulle skriva i ett mer formellt sammanhang, som ett mejl till exempel, rafsas ner i rask takt och skickas ut till ett stort antal personer att läsas och kommenteras. På Twitter, det mest snuttifierade forumet av alla, har man några få tecken på sig att skriva något slagfärdigt till alla sina ”följare” på forumet.

Elin Lundgren, socialdemokratisk riskdagsledamot från Gävleborg, har i skrivande stund 702 följare. Det är en avsevärd siffra. Alla som följer henne kan läsa vad hon skriver och den som vill kan vidarebefodra tweeten till alla sina följare. Med andra ord kan spridningen bli enorm, bara på några få minuter.

När Elin Lundgren satt och lyssnade på budgetdebatten i riksdagen i torsdags slängde hon ur sig en kommentar. Problemet var att hon inte nöjde sig med att skämtsamt viska det till någon av riksdagskompisarna, hon lade ut det på Twitter.

”Mer tysk arbetsmarknad vill Borg ha. Arbeit macht frei!”, skrev Lundgren och under den korta stund som inlägget låg ute på Twitter (hon tog bort det och bad om ursäkt) fick den förstås stor spridning. Ingenting som hon någonsin skrivit förr har väl rönt särskilt stor uppmärksamhet, men nu fick hon plötsligt ett tidigare aldrig upplevt genomslag.

Självklart tycker inte Elin Lundgren att finansministern är nazist. Men det var en smaklös kommentar, fullständigt olämplig i sammanhanget. Just en sådan där oöverlagd dumhet som till viss del blivit de sociala forumens signum.

Hon är ju inte den första politiker som hamnat i blåsväder på grund av ogenomtänkta inlägg. Uppsalas centerpartistiska kommunalråd Stefan Hanna tyckte att bidragsfuskare skulle ställas ut offentligt i hyenadräkter. Fredrik Reinfeldts tidigare pressekreterare Edvard Unsgaard hamnade i en twitterstorm när han gjorde besynnerliga kopplingar mellan bajstorkande städerska och arbetslinjen. För att nämna ett par exempel.

Till viss del är den frispråkighet och direktkontakt med politiker och andra offentliga personer som följt med de sociala forumen befriande. Och för användarens del kan forumen vara användbara för att nå ut med budskap. Men ibland undrar jag om inte vissa saker borde stanna inne i huvudet. Eller kanske skrivas ner i en gammal hederlig dagbok, ett utmärkt ställe att ge uttryck för hemliga funderingar eller ventilera frustration och ilska.

Kanske något i stil med:

Kära dagbok!

I går satt jag i riksdagen och lyssnade på budgetdebatten. Den där Anders Borg alltså, mer tysk arbetsmarknad vill han ha. ”Arbeit macht frei” liksom. Haha, skojade bara. Nej nu är det dags att sluta för dagen. Vi hörs imorgon.

E.

Bara som ett tips.

Mer läsning

Annons