Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Demokratin tar stryk när hat och hot tar över

Politiker som tar obekväma beslut måste räkna med mothugg, rent av ilska. Det tillhör det politiska uppdraget. Men det får aldrig övergå i rena hot, skriver GD:s politiska redaktör Karin Bergkvist.

Annons
Mothugg och ilska är en sak, men politiker ska inte behöva tåla rena kränkningar. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Det är ett drygt år sedan landstinget beslutade sig för att lägga ner BB i Sollefteå. Det kampanjarbete och protester som genomförts av ortsbor har varit effektivt och har gett eko i hela Sverige. 2017 har förlossningsvården i Sverige blivit en stor fråga.

Läs mer: Sveriges födande kvinnor är värda mer

Men debatten har varit het. Alltför het bitvis.

För samtidigt som BB-nedläggningen i Sollefteå debatterades började också hatmeddelanden och grova hot att droppa in till berörda politiker.

Nu visar det sig att ett antal politiker väljer att lämna sina uppdrag, något Sveriges Televisions Uppdrag Granskning rapporterat om. Politiker berättar om obehagliga sms, mejl, brev och Facebookinlägg.

Det är olika grupper i sociala medier som använts av BB-aktivisterna som pekas ut.

Tonläget i den offentliga debatten idag blir alltför ofta högt och uppskruvat, rent av aggressivt och hotfullt. Inte minst verkar det gälla frågor där känsloläget redan från början är högt. Vi har sett många exempel på det genom åren även i vårt län, bland annat vad gäller sjukhusfrågan i Bollnäs och bråket kring ambulanssjukvården.

Politiker som tar obekväma beslut måste räkna med mothugg och ilska när medborgarna känner sig svikna. Det tillhör det politiska uppdraget. Men det får inte gå överstyr, att människor ska kunna verka som politiker utan att riskera att utsättas för hat eller hot är grundläggande i en demokrati.

Men det är också grundläggande att människor kan protestera mot beslut de anser vara fel. Genom att genomföra manifestationer, debattera eller att rent av "ockupera" ett sjukhus.

För den typen av aktivism har sociala mediers växande betydelse det senaste decenniet inneburit fantastiska möjligheter. Att samla människor på en plats, att utbyta idéer, att snabbt kunna reagera när nya beslut tas, när politiker säger något som inte stämmer och så vidare har varit uppfriskande för demokratin.

En del grupper växer över alla bräddar och de administratörer som har ansvar för att se till att gruppens regler efterföljs, har ofta ett enormt jobb att hålla efter flödet.

Men det måste göras. I Uppdrag gransknings program anade man att flera sjukhusaktivister som ställdes till svar för de övergrepp som begåtts i gruppernas namn i sociala medier tyvärr slog ifrån sig mycket av kritiken. Att förringa och relativisera hoten som sker är förstås helt oacceptabelt.

Läs mer: Marcus Bohlin: Var det här allt Uppdrag granskning hade att komma med?

I förlängningen hotar det demokratin. Inte bara på grund av hoten mot politiker utan också för att pöbeltendenserna gör att sociala medier – som kan vara ett så bra redskap – ifrågasätts allt mer.

Vi har ett kollektivt ansvar att tänka oss för vilket tonläge vi har och att påminna varandra när hetsiga debatter går över gränsen och förvandlas till hat och hot. När valrörelsen drar igång kan vi bara hoppas att alla kommer ihåg det.

Mer läsning

Annons